MATCHREFERAT 2003 HERR

Träningsmatcher 2003

FC Kabel Åttio - Bergdalens IK 3-2 (2-0) Broplan, 8 mars 13.00

Kabels mål: 1-0 Marcus Nilsson, 2-0 Johan Rydén, 2-1, 3-1 Freddy Zielinski, 3-2.

Kabels lag: Pär Cederlund - Freddy Zielinski, Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm, David Gunnarsson - Olle Rydsjö, Johan Rydén, Gustav Jullander - Jukka Paananen, Mikael Martinsson.
Avbytare: Peter Magnusson, Johan Platenik, Martin Johansson

Kommentar: Vilken start på året. Seger, stabil defensiv och ett riktigt drömmål på frispark från Freddy. Det här var verkligen det besked vi ville ha efter bara tre träningar.
Cirka fem månader efter att juniorerna kört över veteranerna i styrelserummet och beslutit sig för att gå upp i sexan igen stod vi där redo för första träningsmatchen. Med bara tre träningar i benen. Bergdalen hade kört upp till fem pass i veckan under två månader. 17 man var kallade, men tre sena återbud gjorde oss nervösa över hur vi skulle orka stå emot det starka motståndet.
I bakhuvudet fanns dessutom det faktum att vi stöter på Sjömarken i seriepremiären, vilket kräver väl inarbetat försvarsspel. Därför ställde vi upp med en 5-3-2-uppställning. Det skulle dessutom visa sig att Bergdalen inte alls var så starkt som vi trott. Vi stod emot bra, och släppte inte till speciellt mycket bakåt.
Och när Marcus efter cirka 20 minuter gav sig ut på en lång offensiv utflykt kom årets första mål. Först sprang han ut på vänsterkanten och bröt, sedan fullföljde han längs kanten. Först vallade han via David, sedan via Jukka. Chockade Bergdalenförsvarare hängde inte med och Marcus satte 1-0-målet med en distinkt tåare vid första stolpen. En kvart senare var det dags för årets andra mål. Jukka höll i bollen fint på vänsterkanten och slog sedan en crossboll som via Micke Martinssons skalle nådde Johan som kom i djupled mot bortre stolpen. Johan förvaltade det fina förarbetet på bästa sätt och styrde upp bollen i nättaket.
När paussignalen ljöd kunde stolta kablar konstatera att vi var två mål upp på Bergdalen som i fjol spelade i division V. Grunden till ledningen hette stabilt försvar, bra målvaktsspel och lite tur. Vi släppte inte till mer än några enstaka öppna lägen i spelet. Däremot var vi vimsiga på Bergdalens hörnor och frisparkar, och bollen tog i ribban vid inte mindre än tre tillfällen före paus. Dessutom gjorde Pär ett par fina räddningar.
Efter paus tilltog Bergdalens dominans vad gällde bollinnehavet. De fick dock mest skjuta från distans, och det kändes ganska säkert även efter deras reducering. Och när Freddy skruvade in en frispark med kvarten kvar kändes det som segermålet. Frisparken var från tio meter utanför straffområdet, och Freddy valde att dra den över muren. Bollen sjönk läckert och satt just under ribban. En given kandidat till priset för årets mål.
På slutet hade Bergdalen ännu ett nya fina chanser. Bland annat lyckades en av deras spelare skjuta utanför från en halvmeters avstånd med totalt öppet mål. Med bara någon minut kvar kom sista reduceringen. Den tillkom på ett anfall som kändes som solklar offside. Hur som helst var det mycket nöjda kablar som lämnade Broplan och joggade tillbaka till Ryda.
Den ende som var lite tilltryckt var Pär, som fick två hårda smällar de sista åtta minuterna. Först föll han på nacken vid en hörna, och sedan fick han en boll i ansiktet. Pär kämpade dock på och valde att snabbt släppa förtretet över att han skulle få ännu svårare än vanligt att hångla upp någon på Sjunde himlen senare på kvällen. Förutom Pär skall hela försvaret ha beröm för sin insats. Marcus är en klippa som siste gubbe. Offensivt spelade vi smart och uttnyttjade våra lägen. Jukka visade kvaliteter som bollmottagare. Som helhet en premiär som skapar förhoppningar om ett trevligt år.

Sparsörs AIK - FC Kabel Åttio 3-2 (1-2) Trollevi grus, Onsdag 19 mars 19.30

Kabels mål: 1-0, 1-1 Magnus Henriksson, 1-2 Mikael Martinsson, 2-2, 3-2

Kabels lag: Lars " Pysschen" Axebrink - Freddy Zielinski, Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm, David Gunnarsson - Henrik Ådahl, Olle Rydsjö, Gustav Jullander - Jukka Paananen och Mikael Martinsson.
Avbytare: Magnus Henriksson, Martin Johansson, Andreas Holmesten

Kommentar: Även efter den andra träningsmatchen kunde kablarna känna sig nöjda. Vi stod upp väl och hade ledningen ända tills Marcus fick kramp med tio minuter kvar.
Det största problemet dök upp redan på träningen dagen innan när Pär fick ett knä i bröstkorgen och tvingades kasta in handduken. Pysschen ställde upp på kort varsel och gjorde en klart godkänd insats i målet.
Återigen ställde vi upp med 5-3-2-uppställningen och kontrollerade länge matchen. Sparsör hade mycket boll, men lyckades inte skapa speciellt många klara chanser. Våra kontringsattacker kändes betydligt farligare. Fast det var Sparsör som tog ledningen efter en tilltrasslad situation i vårt straffområde.
En stund senare var Gustav vaken och slog en frispark snabbt till Henriksson som sprang igenom och kvitterade säkert. I sin första träningsmatch för året visade Mange varför han vann sniken-kabelligan i fjol. Nye Micke Martinsson hann göra sitt första mål i brun dress innan halvtidsvilan. Distinkt satte han ledningsmålet.
I och med att vi bara var tolv man vid avspark - Holmesten var naturligtvis sen - var det lite jobbigt med byten i första halvlek. Men efter paus ordnade det sig. Och vi kontrollerade vår ledning säkert. Sparsör stångade sina huvuden i vår stabila försvarsmur. Men när Marcus klev av med kramp tappade vi organisationen och de sista minuterna rullade två bollar in bakom Pysschen.
Sparsör har föryngrat sitt gäng och var ett av överraskningslagen i Boråssexan i fjol. Det är med andra ord ingen skam att få stryk mot dem. Och att vi höll emot så länge hamnar på pluskontot. Återigen en match som visar att vi blir att räkna med i serien.

FC Kabel Åttio - Roasjö IF 0-0 Ryda grus, 5 april 11.00

Kabels mål: -

Kabels lag: Johan Rydén - Henrik Ådahl, Rasmus Svensson, Henrik Malm, Freddy Zielinski - Marcus Malm, Jukka Paananen, Olle Rydsjö, - Lars Persson, Magnus Felix och Martin Johansson.
Avbytare: -

Kommentar: Storm, bara elva man och mållöst mot Roasjö. Det här var en dag att glömma fort för alla kablar utom en. Det var han som gjorde sin första match från start som målvakt - och fick hålla nollan.
På träningen inför matchen hade vi slagit Tomislav med 2-1 i en domarlös match över 3x23 minuter. Trots att Tomislav hade mest boll visade vi återigen att vi har ett stabilt försvarsspel, och är vassa när öppningarna kommer. Marcus Malm bjöd på årets bomb när han med full kraft från distans smällde in bollen via ribban och Henrik Ådahl rullade in segermålet i tomt mål efter ett fint anfall. Vårt självförtroende var det med andra ord inget fel på. Med tre starka insatser i benen borde Roasjö, som inte tog en poäng under hela fjolårets seriespel, bli en munsbit. Så blev det inte.
Återbuden duggade tätt. Affen skulle åka på fågelskådning och Marcus hem till Småland. Sedan var det sjukdomar, fester och gud vet vad. Vid samlingen var bara nio av de tolv kallade på plats. Då ringde Rasmus:
- Jag ringde hem till Malm för att få skjuts, men han ligger och sover…, sa Rasmus uppgivet. Johan fick rycka ut. Vid ett andra samtal hem till Malm var hans pappa mycket negativ till att väcka sin son, som jobbat natt på Securitas.
Det skapade oro i leden. Eftersom vi saknade telefonnummer till nye Jakob Uddling, som tydligen inte uppfattat att han var kallad, kändes det osäkert om vi ens skulle få ihop fullt lag. Med tio man på plats startade vi uppvärmningen, som var sällsynt nödvändig i den kalla och hårda vinden. Åtta minuter från avspark dök i alla fall Malm upp. Han hade satt väckarklockan på 10.30 - alltså 30 minuter före avspark.
- Har matchen börjat ännu, eller? sa han torrt som kommentar till att han var sen.
Felix hade oroligt tittat efter en målvakt i omklädningsrummet. Han lugnades när han förstod att Johan, som var småkrasslig, offrat sig. Det blåste rejält i planens längdriktning på Ryda grus den här förmiddagen. Under första halvlek hade vi medvind. Fast vi klarade inte av att utnyttja det speciellt bra. Knappt ett enda skott från distans. Utan att få till den massiva press som man hoppats på så förde vi i alla fall spelet. Felix fick de få klara målchanserna, men lyckades inte träffa inom målramen en enda gång. Bakåt var det lugnt, mycket för att Roasjö blåstes tillbaka till egen planhalva.
Efter paus var det tvärtom. Då hade vi problem med att utsparkar och uppspel stannade eller blåste hemåt. Vi fortsatte dock att föra matchen utan att få till det riktigt. Jukka var planens bäste spelare i och med att han var den ende som rörde sig och var spelbar. Dessutom minns man Ådahls dribblingsnummer vid ena kanten, när han drog en närmast desperat motståndare sex-sju gånger.
Roasjö skapade inte mycket, men en riktigt fet chans hade de. Efter en hörna fick en av deras spelare kanonträff från precis innanför vår straffområdesgräns. Skottet var hårt och välplacerat allra längst nere vid ena stolproten. Dessutom hade det hjälp av den starka medvinden. Hur det gick till är fortfarande en gåta, men Johan hann ner och räddade läckert till hörna med vänster hand. Klart är att räddningen kostade på. Johan hade ont i axeln i mer än en månad efter kanonräddningen.
Lärdomen av matchen är att vi under våren hittat ett alldeles utmärkt försvarsspel, men att det är långt kvar innan vi kan föra en match. I och för sig var vi kort om folk, men i princip skall vi besegra ett så pass svagt motstånd som Roasjö även vi bara varit nio-tio man.

FC Kabel Åttio - Mariedals IK C 1-1 (0-0) Broplan, 15 april 19.30

Mål: 1-0 Johan Rydén, 1-1 Magnus Söderkvist

Kabels lag: Viktor Svenkvist - Marcus Nilsson - Henrik Ådahl, Rasmus Svensson, Henrik Malm, Freddy Zielinski - Niklas Johansson, Johan Rydén, Olle Rydsjö - Magnus Henriksson och Jukka Paananen
Avbytare: Peter Magnusson, Daniel Ekwall, Johan Platenik, Magnus Felix

Kommentar: Internmatchen mot veteranerna blev inställd på grund av snötäckt plan. Vi kompenserade med hastigt lägga in en match mot Mariedal. Det blev en nyttig match mot ett bollskickligt lag.
Inför matchen hade närvaron på träningarna försämrats ganska rejält under en period. Det var med andra ord inte ett topptränat Kabellag som tog sig an Mariedal C. Matchen spelades på vår träningstid, och alla som hade tänkt träna fick vara med och spela. Det gjorde att vi hade mycket folk.
Eftersom matchen blev vårt genrep inför serien mönstrade vi naturligtvis samma 5-3-2-uppställning som vi tänkt använda mot Sjömarken i premiären. Det här blev en konstig match, där vi inte riktigt fick riktigt grepp om Mariedal försvarsmässigt. Inte så att de skapade mängder av klara chansen, men på något sätt kom vi aldrig helt rätt i positionerna. Kanske för att de hade långa avstånd mellan lagdelarna och ofta spelade på chans enligt brittisk långbollsmodell. Våra försvarspositioner blev inte bättre när Ådahl fick kliva av efter att ha skallat ihop med Mariedals Daniel Göhlin.
Deras duktige mittback Emil Andersson har mycket bra tryck i sin högerfot, och hans långa bollar fungerade som Mariedals grundläggande uppspelsvariant. Trots förutsägbarheten i deras spel skapade de långa bollarna mot tre centrala forwards en hel del osäkerhet i vårt spel. Det var också Mariedal som hade flest lägen före paus, även om de riktigt öppna chanserna var lätt räknade. Vi försökte kontra och spelade stundtals hyfsat.
I andra halvlek fick vi bättre kontroll om matchen och tog också ledningen. Det var ett riktigt skitmål där Johan bröt in från vänster och tåade bollen mot mitten av målet. Mariedals målvakt stod på fel ben, och lyfte lägligt på sin vänsterfot så att tåfjutten kunde rulla in. Bara minuten senare kom kvitteringen. Ett långt inlägg nickades snyggt i mål av Magnus Söderkvist. Oavgjort var nog rättvist sett till hela matchen, för på slutet var det vi som hade de bästa chanserna. Bland annat var Henriksson helt fri vid två tillfällen.
Sammanfattningsvis var det här en konstig match som gav fler frågor än svar. Med tio dagar till seriepremiär kom vi för första gången i otakt defensivt. Sjömarkens tränare Lasse Oskarsson, som stod och tittade på, kan inte direkt ha skrämts av vår instats. Inte minst eftersom många ben var tunga och sega. Det är bara att hålla tummarna att organisation och ork är tillbaka om tio dagar.

Division VI Borås

FC Kabel Åttio - Sjömarkens IF 0-2 (0-0) Ryda C, fre 25 april 19.00

Mål: 0-1 (72) Ulf Wall, 0-2 (86) Marcus Ydreborg.

Kabels lag: Viktor Svenkvist - Marcus Nilsson - Henrik Ådahl (debut), Rasmus Svensson (debut), Henrik Malm, Freddy Zielinski - Marcus Malm, Johan Rydén, Olle Rydsjö - Magnus Henriksson och Mikael Martinsson (debut)
Avbytare: Gustav Jullander (debut, in 10), Niklas Johansson (debut, in 12) och Andreas Holmesten (in 15)
Varningar: Henrik Malm och Gustav Jullander.

Kommentar: Aldrig förr efter en förlust har väl ett Kabellag lämnat Ryda med sådan stolthet. Vi hade visat oss själva - och alla andra - att vi inte är strykpojkar utan tvärtom ett mycket svårspelat motstånd.
I 90 minuter gjorde alla 14 kablar ett oerhört uppoffrande lagarbete, och var nära att plocka en poäng av storsatsande megafavoriten Sjömarken. De hade förstärkt laget med åtta spelare som tillhörde division II-klubben Sandared förra året. Ett par av dem var dessutom ledande spelare i tvåan. Vi kom från reservserien. I och för sig hade vi också mycket nytt, men de flesta nyförvärven gjorde comeback efter speluppehåll. Det var med andra ord inte mycket som talade för oss före avspark.
Naturligtvis ställde vi upp med vår intränade 5-3-2-uppställning. Uppgiften var att inte bjuda på något, samt att försvara oss med näbbar och klor. I början tänkte man att nu har vi stått emot i tre minuter, sju minuter, tio minuter och så vidare. Efter ett tag tappade vi räkningen, och plötsligt hade vi glömt att det var namnkunnigt motstånd vi spelade mot. Disciplinen och nollan stod sig dock. Visst hade de bollen på vår planhalva mest hela tiden. Och visst skapade de lägen, fast inte speciellt många klara. Vi var väl samlade och bjöd inte på mycket. Enda minuset försvarsmässigt var att vi hade dålig koncentration på ett par hörnor, och bollen passerade då just utanför stolparna.
En bjudning stod vi för i första halvlek. Johan missade ett sidledspass och öppnade för ett skott som Viktor inte kunde hålla. Sjömarken var snabbast på returen, och bollen såg ut att rulla in. Bortasupportrarna hade börjat jubla, men satte skriken i halsen när de såg att bollen passerade precis utanför stolpen. Vi kunde andas ut. Sjömarkens näst bästa chans före paus var ett överraskande distansskott som Viktor gjorde en snygg benparad på. Speciellt mycket eget anfallsspel hade vi inte, men några gånger var vi uppe på anfallsplanhalvan och precis i halvlekens slutsekunder fick Johan bra träff med pannan från nära håll på en högerhörna. Tyvärr träffade bollen i bakhuvudet på en Sjömarkenförsvarare och gick utanför. Hade nicken gått mot mål vet i sjutton vad som hänt. Hur som helst var det belåtna kablar som gick till halvtidsvila med 0-0.
Sjömarken drog upp tempot i början av andra halvlek i hopp om att vi skulle tröttna. Så blev det inte. Tvärtom fortsatte vi att spela uppoffrande och stabilt, och faktum var att de nu skapade ännu mindre. När deras stjärna Magnus Karlsson började ropa på att domaren skulle lägga till tid varje gång de själva skjutit utanför förstod man att de började bli desperata. Under halvlekens första halva hade de bara en riktigt bra chans. Då tog bollen i och för sig i stolpen. Det var en inläggsfrispark som gick rakt genom vårt straffområdet och stoppades av målramen.
Men vi hade också en mycket bra möjlighet i början av andra halvlek. Det var när Henriksson laddade max med vänstern på en frispark. Deras målvakt tvingades visa klass när han raklång räddade den hårt slagna bollen vid ena stolpen. Matchklockan stod på 72 minuter när Sjömarken fick hål på oss. Ett vänsterinlägg skarvades av Ulf Wall över Viktor - som var ute på halvdistans. Viktor kastade sig bakåt och fick handen på bollen men orkade inte dra den över ribban. Det hade lite snöpligt blivit 0-1. Tråkigt eftersom vi hade fått matchen exakt dit vi ville. Det var dock inte på något sätt orättvist. Med åtta minuter kvar att spela satte vi upp Malm på topp som bollmottagare. Tyvärr klarade vi inte av att utnyttja hans starka huvudspel. Däremot uttnyttjade Sjömarken den lucka som uppstått i vårt försvar till följd av att Malm klivit upp. Med fyra minuter kvar kom nämligen 0-2. Då hade vi ett enormt trött manskap. Många sprang omkring med krampkänning. Men så skall det vara. Vi visade att vi inte ger upp i första taget.
Efter 0-2 kunde Borås GoIF:s lagledare åka hem. Han tog en sväng förbi Ryda på sin väg till Kransmossen för att se Mariedal. Väl på Ryda bestämde han sig för att stå kvar tills det var avgjort. Det dröjde 86 minuter. Trots att vi med facit i hand hade lagt matchen på fel dag var det ganska mycket publik, och vi sålde kaffe och kakor på löpande band i kiosken. Kul att så många kablar hade sökt sig till Ryda för att hjälpa till på ett eller annat sätt. Peder Westin, Björn Dahlbäck, Persson, Julle och inte minst Pär Cederlund jobbade med kiosken. Men även Magnus Andersson och Peter Larsson var några ansikten som vi sällan ser på Ryda numera. Kanske kan man hoppas på att det kan bli lite uppslutning kring våra hemmamatcher i framtiden. Den sammanhållning som skapas när vi får ner ex-kablarna till matcherna är viktig för klubben på sikt.
Det fanns alltså mycket att glädjas över den här fredagskvällen. Efter matchen var det svårt att se vilket lag som hade vunnit. Vi var betydligt mer nöjda än våra motståndare. Alla 14 gjorde stora insatser. Att ha fyra forwards och lika många mittfältare som turades om att springa kopiöst utan boll funkade bra. Backlinjen var lysande, och Viktor skötte sitt i målet. Måste man nämna några spelare som bäst i laget får det bli Ådahl och Rasmus som höll rent på vår högerkant.
Till sist noteras att Malm firade sin 50:e seriematch med FC Kabel Åttios A-lag med att ta ett gult kort.

Sparsörs AIK - FC Kabel Åttio 0-0 Trollevi, 4 maj 18.00

Mål: -

Kabels lag: Stefan Persson (debut) - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Marcus Malm, Jukka Paananen (debut), Olle Rydsjö, Henrik Ådahl - Johan Rydén och Magnus Henriksson.
Avbytare: Andreas Holmesten, David Gunnarsson (debut) och Mikael Martinsson.
Varningar: Henriksson och Mikael Martinsson

Kommentar: Årets första poäng är i hamn, och Stefan Persson höll nollan i sin debut. Det var de mest positiva sakerna med matchen i Sparsör.
Taktiken var att fortsätta med ungefär samma spel som senast mot Sjömarken. Skillnaden var att vi i stället för att rulla på fyra forwards och fyra mittfältare nu skulle gå runt på tre yttermittfältare, fyra centrala mittfältare och tre forwards.
Tanken var också att vi skulle ha framflyttade positioner. Det gick sådär. De första 20 minuterna trycktes vi tillbaka rejält. Mittfältet hamnade i knät på försvaret, och forwards fick aldrig tag på bollen. Sparsör skapade i och för sig inte mer än en frispark som touchade ribbans överkant under den perioden, men spelet var så långt konstant förlagt till vår planhalva.
Efter hand fick vi upp vårt mittfält och därmed bättre ordning på spelet. Då kom överambitionen. Vi glömde att fotboll är ett enkelt spel och började ta onödiga risker. Många ville göra alldeles för mycket med bollen. Vi slog svåra passningar från backlinjen, och stressade när vi var ensamma. Ingen vågade riktigt hålla i bollen. Som tur var orkade inte Sparsör utnyttja våra misstag. Vår bästa chans före halvtid hade Johan, som från nära håll nickade Marcus Malms inlägg två meter utanför.
I andra halvlek blev vi än mer offensiva i vår uppställning och spelade ganska utpräglat 3-5-2. Dessutom minskade antalet enkla misstag. Det gjorde att vi fick mer spel. Tyvärr stukade Micke Martinsson foten redan efter ett par minuter, vilket innebar att vi bara hade två forwards de sista 40 minuterna.
I Sparsörs intressanta matchprogram påstods Johan ha sagt: "Man kan inte sticka under stolen med att jag (Johan Rydén) är en profil utöver det vanliga, med blick för spelet (split vision) och målkänsla i Vieriklass." Jämförelsen skulle visa sig halta rejält. Det stod klart sedan Johan även i andra halvlek haft vår bästa chans. Helt frispelad petade han bollen förbi Sparsörs målvakt. I det ögonblicket var målvakten på Johan, som kom ur balans utan att falla. I det här läget skulle naturligtvis en italienare hade lagt sig. Nu höll sig Johan på benen, även om han var ur balans under någon sekund. Domaren Daniel Dimitrovski tyckte tydligen inte att det räckte och valde att inte blåsa straff.
Tyvärr hann bollen rulla nästan ända ner till kortlinjen innan Johan hann upp den. Då hade även ett par Sparsörsbackar hunnit ner på mållinjen, och Johan fick vända upp, tillbaka in i plan. Hans försök att med vänstern placera bollen vid första stolpen slutade med att bollen gick en meter utanför. Det var inte direkt något distinkt Vieriavslut.
Det var naturligtvis en jättechans. Men det var Sparsör som hade halvlekens bästa lägen. Debuterande Stefan sattes vid minst tre tillfällen på svåra prov, där han visade varför han spelat i division II. Hemmalaget hade då nämligen helt öppna lägen framför vårt mål. En fjärde gång blev Stefan överspelad av ett hårt inlägg, men den Sparsörsspelare som dök upp vid bortre stolpen med öppet mål kom någon hundradel för sent, och satte bollen i burgavelns utsida.
Sparsörs ledare bedömde till BT matchen som tråkig och avvaktande. Har vi hört det förut? Vårt adelsmärke under många år har varit att laget är kompakt och svårspelat. Det gäller även i år, och BT:s läsare kommer säkerligen att få läsa att fler Kabelmatcher haft såväl dåligt tempo som spel. Dagens stora glädjeämne var Stefan Perssons debut. Dels för att han gjorde en alldeles utmärkt insats och höll nollan. Frågan är när vi senast hade en målvakt som höll tätt redan i sin första match - om det över huvudtaget hänt?
Dels för att målvaktssidan länge varit ett problem för oss. Vi har bytt målvakt till var och varannan match. Under vår senaste säsong i sexan, 2001, hade vi till exempel åtta olika spelare som målvakter på 22 matcher. Det var åtminstone fem för mycket - speciellt som flera av de åtta var frilansande utespelare. Efter två omgångar är det tydligt att vårt stora problem i år inte finns i de bakre regionerna. I stället är det nollan i kolumnen för gjorda mål som retsamt lyser emot en när man läser tabellen.
- Det är inte lätt att göra en massa mål så länge vi möter lag som är bättre än oss. Är alla lag lika bra som Sjömarken och Sparsör måste det vara en bra division VI-serie, sa Jukka Paananen efter Sparsörsmatchen.
Innan matchen fick en av fjolårets två mest snikna kablar äntligen sitt pris för sina sju fullträffar. Det var Henriksson som under en stor och pampig prisceremoni i omklädningsrummet sa att det var något han väntat på länge. Så speciellt kärt verkade han dock inte hålla priset. När siste kabel skulle lämna Trollevi stod det nämligen kvar i omklädningsrummet.

FC Kabel Åttio - Borås GoIF 2-1 (2-1) Ryda, 9 maj 19.00

Mål: 0-1 (10) Vaqar Ali, 1-1 (11) Magnus Henriksson (Jukka Pananen), 2-1 (15) Andreas Holmesten (Johan Rydén)

Kabels lag: Stefan Persson - Marcus Malm, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Andreas Holmesten, Olle Rydsjö, Johan Rydén, David Gunnarsson - Jukka Paananen och Magnus Henriksson.
Avbytare: Viktor Svenkvist, Micke Johansson (debut) och Mattias Andreasson.
Varningar: Jukka Paananen
Bäste kabel: Marcus Nilsson och Henrik Malm.

Kommentar: FC Kabel Åttio besegrade Borås GoIF i klubbarnas första A-lagsmöte någonsin. Lite tur, en del skicklighet och 90 minuters hårt arbete var segerreceptet. Som grädde på moset firade vi jubileum när Holmesten gjorde vår bruna klubbs A-lagsmål nummer 1000 i tävlingssammanhang.
Vi hade tvingats göra en hel del omkastningar i laget jämfört med den tappra insatsen mot Sjömarken. Rasmus och Gustav var upptagna på kulturnatta och fick inte vara med – märkligt nog har inte Borås stad insett att Kabel Åttio är höjden av finkultur. Ådahl fick ont i hälen på torsdagens träning medan Micke Martinsson och Freddy hade skadat sig i de båda första matcherna. För att fylla ut truppen fick Viktor vikariera som vänsterytter.
Det märktes i inledningen att vårt lag inte var helt i balans. Giffarna dominerade ganska stort under de första minuterna. Deras ledningsmål kom på ett friläge som uppstått sedan Marcus x2 i vår backlinje gått på samma boll och båda missat. Stefan var i och för sig mycket nära att rädda, men bollen rullade tyvärr in vid bortre stolpen. I det ögonblicket såg det tungt ut. Vi var helt fel i våra positioner och hade inte vunnit en duell. Att det dessutom stod en nolla i kolumnen över gjorda mål hittills under serien fick nog en och annan att börja undra över hur det här skulle sluta.
Så långt var det nämligen riktigt mycket folk på plats kring Rydas A-plan. I andra halvlek när matchen krockade med hockey-VM:s semifinal mellan Sverige och Slovakien minskade dock publiksiffran ganska markant. De flesta hann dock gott och väl se vändningen. Det bruna ljuset var nämligen mycket närmare än många kunde ana vid 0–1.
I vårt första anfall, bara sekunder efter ledningsmålet, spräckte Henriksson den förhatliga nollan. Fjolårets snikne kabel blev premiärmålskytt efter ett anfall som liknade de vi tränat på dagen innan. Torsdagens träning hade nämligen taktisk inriktning, temat var anfallsspel och vi jobbade på att spela upp på en forward, samtidigt som den andre sökte den fria ytan som bildats bakom sin kompis.
I praktiken blev det så att Jukka mötte och tog emot bollen. När han vände upp kom Henriksson och sprang in i den lucka som bildats i GIF:s trebackslinje. Passningen var perfekt och avslutningen lyste det måltjuv om. Henriksson tog inte i, utan valde att leverera en lös, placerad boll. Den gick vid sidan om den utrusande målvakten, men innanför stolparna. Påpassligt och mycket, mycket lägligt. Målet visade sig vara det bränsle vi behövde, samtidigt som det skakade om våra namnkunniga gäster.
Bara några minuter senare kom nämligen nästa mål. Det kom på ett inlägg av den typ som vi trimmat på träningen dagen innan. Långt, mot bortre delen av straffområdet där en mittfältare skall dyka upp. Det var Johan som slog inlägget och Holmesten som löpte rätt. Skall man vara ärlig – och det skall kablar – så var vårt ledningsmål i första hand inte frukten av en intränad variant. Det var tvärtom en hel del tur inblandat. Holmesten var ju nämligen inte med på den taktiska träningen och faktum var att Giffarnas målvakt Thomas Corriere var ute perfekt och plockade Johans något för höga inlägg. Oförklarligt nog tappade den rutinerade GIF-målisen bollen på Holmens högerfot, och den nyinköpta kulan rullade härligt löst mot, och in i, det tomma målet.
Trots all turlighet befann sig Holmen på rätt plats i rätt tid och vi hade tagit ledningen. Resten av matchen handlade om kämpande. Och kämpa gjorde vi med den äran. Plötsligt var försvarsspelet stabilt och säkert igen.
Visst hade Giffarna ett par lägen när bollen agerade flipperkula i vårt straffområde under andra halvlek, men de fyra mest öppna chanserna efter paus skapade faktiskt vi. Malm väggade sig fri, men lyckades inte överlista Corriere. Returen gick till Mattis som hade helt öppet mål och en fri yta att avancera på. Det var det dock ingen som berättade för honom, och Mattis vänsterfösare passerade utanför.
Även Jukka fick en högkaratig målchans ensam rakt framför motståndarmålet. Corriere tvingades till en fin räddning på skottet. Slutligen var debutanten Micke Johansson helt fri från mittlinjen utan att kunna punktera matchen. Micke orkade inte riktigt fullfölja sin löpning och fick bollen för långt framför sig.
Hur som helst stod vi emot matchen ut, och årets första trepoängare var ett faktum. Det var härligt att se hur tappert alla kämpade tiden ut för att försvara vår ledning. Det var också härligt att se att det återigen samlats så många kablar för att se oss spela. I vimlet syntes bland annat Pfeil, Bindefeld, Affen, Jocke Lark, Pär, Ådahl och Tobbe Jansson.
Kioskverksamheten blev ett fiasko den här gången. Att bara ställa ner kaffe och kakor på marken utan att göra någon reklam för försäljningen var inte någon bra affärsidé. Sedan gynnades vi inte direkt av konkurrensen från Foppa, Sudden och Satan. När vi efteråt i omklädningsrummet skålade in poängen med Mer och överblivet kaffe ringde Johnny Hallgren från Norge för att få höra hur det gått mellan de båda svenska lag han representerat. Hans jubel var nästan lika högt som det från 14 glada kablar när slutsignalen ljöd.
Det var alltså en mycket välkommen seger. Dessutom var det en jubileumskväll. Holmestens 2–1-mål var nämligen fullträff nummer 1000 för FC Kabel Åttios A-lag i tävlingssammanhang utomhus – alltså om man räknar in både seriespel och cuper. Målen har fördelats på 92 olika skyttar. I seriespel var målet nummer 964, vilket gör att även den drömgränsen finns inom räckhåll under innevarande säsong.

Töllsjö IF - FC Kabel Åttio 4-0 (1-0) Holmängen, 16 maj 19.00

Mål: 1–0 (22) Christoffer Karlsson, 2–0 (50) Jari Koivupalo, 3–0 (55) Jonas Falk, 4–0 (84) Jimmy Holm (straff).

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Andreas Holmesten, Olle Rydsjö, Marcus Malm, Micke Johansson - Jukka Paananen och Magnus Henriksson.
Avbytare: Viktor Svenkvist, Jakob Uddling (debut) och Gustav Jullander.
Varningar: Magnus Henriksson

Kommentar: Efter tre stabila insatser kom raset. Uppgivna kablar orkade inte hålla uppe sina huvuden och föll klart mot Töllsjö som verkar vara på gång igen efter ett par mellanår.
Återigen duggade återbuden ganska tätt. Freddy, Johan, Ådahl och Micke Martinsson var skadade. Återbuden öppnade för en ny insats som vänsterytter för Viktor och debut för Jakob Uddling.
För Micke Martinsson var det extra jobbigt att tvingas vara åskådare. Han hade sett fram emot att få dra på sig den bruna tröjan vid återkomsten till Holmängen, där han lärt sig allt han kan – alltså att göra två på foten. Första halvleken var spelmässigt jämn. Töllsjö skapade dock flest klara målchanser, även om vi också hade ett par goda. Holmen var fri men sköt utanför och debutanten Jakob Uddling träffade stolpen efter en tilltrasslad situation.
Töllsjö kunde dock gå till halvtidsvila med 1–0-ledning. Målet var en fin individuell prestation av duktige Christoffer Karlsson, som vandrade genom straffområdet från vänster, och trots att han var uppvaktad av ett par kablar sköt han bakåt mot första stolpen. Bollen satt vid stolproten. Målet var snyggt och av den typen man inte kan gardera sig mot.
I halvtid knöts nävarna för en vändning. Det blev tvärtom ett spelmässigt och mentalt ras, även om Henriksson hade chansen att kvittera omgående. Töllsjö fick nämligen ett ganska billigt 2–0-mål tidigt i andra halvlek. En inläggsfrispark nickades i bortre delen av straffområdet. Bollen gick sedan över, eller möjligen via, Marcus Nilssons knä och passerade precis förbi en framrusande Töllsjöspelare för att till sist via stolpen gå in i mål. Stefan var maktlös och underläget tungt.
Innan vi hann resa oss kom 3–0. Ett skott från just utanför straffområdet satt snyggt i bortre hörnet. Vi var ett slaget lag, och föll ihop som ett korthus. Det fanns ingen vilja, inget prat, ingenting.
Några lägen skapade vi dock framåt. Holmesten kom i djupled bakifrån och blev helt frispelad. Debutant Uddling visade dock orutin och snodde bollen. Eftersom Jakob befann sig i offsideposition kom avblåsningen som ett brev på posten.
Och det var Töllsjö som skapade mest. Stefan fick jobba, och till slut också hämta en boll till ur eget mål. Det tillkom på straff på slutet sedan H Malm – vem annars? – hade bringat en Töllsjöspelare på fall.
Töllsjö var hetare, vassare och bättre på allt den här dagen. Vi var utan vilja, och då är det inte lätt att vinna fotbollsmatcher. Töllsjös seger var alltså helt odiskutabel.
Henriksson diskuterade däremot gärna domarinsatsen.
– Han hade nog dömt konståkning innan, sa Mange om rättsskiparen efteråt.
Även under matchen hade han synpunkter.
– Varför får han gult kort? frågade Henriksson domare Pavle Velcov från Borås.
Nej. Det var ingen kabel som blivit varnad utan Mange som tog sitt ansvar och protesterade mot Töllsjös varning sedan han själv och en Töllsjöspelare båda fallit efter en närkamp där Henriksson var den spelare som kom mest snett in.
– När inte de protesterade själva tyckte jag att jag var tvungen, förklarade Henriksson sitt något annorlunda agerande.
Tänk om han fått sitt andra gula kort och blivit utvisad för att ha protesterat mot att en motståndare fått gult kort. Det hade gått till fotbollshistorien.
En spelare med ett eget kapitel i Kabelhistorien är Johnny Hallgren. Han var hemma från Norge och Siv-Kristin och följde med som supporter till Töllsjö. Johnnys svenska med stora norska inslag väckte både munterhet och viss förundran.
– Kan du inte prata svenska längre? frågade Henriksson – och lyckades till slut tvinga Johnny att prata på sitt modersmål utan brytning.
– Han kunde ju, bara man pressade honom lite, konstaterade Mange nöjt.

Bergdalens IK - FC Kabel Åttio 3-1 (1-0) Trollevi, 19 maj 19.00

Mål: 1-0 (26) Samuel Österberg, 2-0 (55) Rickard Svanström, 2-1 (72) Johan Rydén (str), 3-1 (84) Samuel Österberg.

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Andreas Holmesten, Micke Johansson, Johan Rydén, Olle Rydsjö - Jakob Uddling och Magnus Henriksson.
Avbytare: Jukka Paananen (spelade ej p.g.a. skada), Mattias Andreasson och Gustav Jullander.
Varningar: Rasmus Svensson
Bäste kabel: Stefan Persson

Kommentar: Ett steg i rätt riktning jämfört med Töllsjömatchen. Vi jobbade i 90 minuter, men förlorade ändå. En av orsakerna var säkert att stridskuken strejkade.
Förberedelserna var inte de bästa. Stefan och Holme ringde båda och konstaterade bilkö i Göteborg. Stefan kom till Trollevi – där Bergdalen tillfälligt hörde hemma på grund av kommunalstrejken – 25 minuter innan avspark. Holmen dröjde ytterligare tio minuter. Ingen lysande uppladdning precis. Problemen fortsatte när Jukka fick ont i ljumskarna redan på uppvärmningen, och tvingades titta på.
Bergdalen var hetast från start och hade ett par bra skottlägen. I mitten av halvleken hade vi börjat lyfta oss. Då kom 1–0-målet på retur efter hörna. Stefan petade bort hörnan, men inte längre än att bollen låg fri i straffområdet. En Bergdalenspelare slängde sig fram och var först på plats med en tåare, som lyfte bollen i en båge in i vårt mål.
Strax efter fick Holmesten en perfekt kvitteringschans. Helt fri med Bergdalens målvakt sköt Holmen ett skott som halvräddades precis lagom mycket för att målisen skull kunna hinna upp bollen och stoppa den precis på mållinjen. Där var vi mycket nära kvittering.
Det skulle komma fler ytterst kvalificerade lägen för oss innan sidbytet. Det var nämligen vi som skapade mest nu. Ett vänsterinlägg från Malm gav oss fyra klara lägen. Först sköt Henriksson. Returen låg en dryg meter från mållinjen och Johan var först där. Trots två försök fick han inte in bollen som sedan spelades bakåt till Gustav som från nära håll inte lyckades få sitt skott på mål.
Strax efter kom Henriksson perfekt för att nicka in en inläggsfrispark. Precis i det avgörande läget halkade Mange till och bollen gick utanför. Sedan kom Johan helt fri från mittlinjen, men bollen fastnade i gyttjan och Johan kom inte ens in i straffområdet.
0–1 i halvtid var illa. Vi hade jobbat bra ute på mittplanen, men saknade stridskuken i straffområdena. Nämnda pryl efterlystes i halvtid.
– Har vi inte haft den i sjukvårdsväskan? frågade Marcus.
Det konstaterades att vi faktiskt har två nämnda prylar i trä, men att båda befann sig i materialrummet på Ryda – och därmed var uttagna i strejk. Det såg alltså mörkt ut inför den andra halvleken.
Vi bytte omgående till 4–4–2 för att kunna lyfta laget ytterligare. Och inledningsvis i andra halvlek fick vi mycket bra fart på anfallsspelet. Dock skapade vi för få riktigt klara chanser. Det var nära många gånger, som när Johan slog ett lågt vänsterinlägg som gick mot en helt fristående Jakob. En Bergdalenförsvarare offrade sig och bröt bollbanan. Det höll dock på att bil självmål eftersom bollen passerade bara en decimeter utanför deras egen stolpe.
Mitt i vår press kunde Rickard Svanström vända upp på och dundra in 2–0-målet på sitt andra tillslag. Det var snyggt, men tyvärr var Stefan skymd, såg bollen för sent och räddade faktiskt för mycket. I stället för att styra bollen över ribban fick Stefan så mycket hand på den att den bromsades och trillade in i mål. Ett oturligt mål på många sätt.
Vi repade mod, och på en högerhörna från Henriksson strax efter blev Johan nedtryckt med straff som följd. Först klev ingen fram för att ta straffen. Eftersom nuvarande straffläggare Holmesten befann sig på bänken vid aktuell tidpunkt tog Johan själv hand om exekutionen. Han gick sakta fram och rullade säkert in bollen i ena burgaveln.
– Det var världens långsammaste straff, sa Stefan.
Efteråt sprang irriterade Bergdalenspelare runt och anklagade Johan för filmning.
Faktum är att Bergdalen var precis lika sanslöst grinigt som senast vi mötte dem – för tre år sedan. Då gnällde de till och med på domaren vid ledning 8–0 på hemmaplan. Även den här gången visade det sig tidigt att Bergdalen verkligen kämpar på för att inte släppa ifrån sig titeln ”Grinigast i Sjuhärad”. Såväl tränaren Håkan Melin som spelade assistenten Rickard Oscarsson är föredömligt skickliga på att kommentera allt som händer. De får ta på sig att deras lag drog på sig flera onödiga varningar för tjat. Redan innan matchen var Melin inne i vårt omklädningsrum och gnällde – fast inte på oss, utan på Borås GIF som de mött i matchen innan.
– Underligt att man kan uppfatta alla domslut under 90 minuter som ofördelaktiga, sa Jukka efteråt apropå ropen från Bergdalens bänk. Irritationen därifrån minskade inte direkt när Manuel Elofsson fick sitt andra gula kort för att ha kapat Johan bakifrån drygt fem minuter efter straffen.
– Varför gör du så här? frågade Melin – efter att ha sprungit 15 meter i riktning mot förseelsen.
Hans rop var inte riktat mot sin spelare, som med ett gult kort i bagaget gjorde en idiotisk och fullständigt onödig fällning i vårt straffområde av Johan som var på väg mot egen kortlinje. Nej, naturligtvis var frågan riktad mot domare Claes-Erik Winbo från Herrljunga.
Winbo var inte sämre än andra domare i sexan. Att han inte orkade med alla klagomål och gav sex gula kort till Bergdalen var inte svårt att förstå. Det blir alltid svårdömt på halt och blött underlag. Och det är ju inte roligt att få höra att allt man gör är fel. Ett grovt misstag stod dock domare Winbo för. Det misstaget vann vi på.
På slutet fick Rasmus gult kort. Många väntade även på det röda.
– Har inte han redan en varning? frågade Bergdalens linjeman.
Domaren tittade i sina anteckningar och svarade nej. Det rätta svaret hade varit nja. Domare Winbo meddelade nämligen Rasmus att han hade en avvaktande varning att vänta i slutet av första halvlek.
Jag sprang omkring och undrade när jag skulle få den där varningen, sa Rasmus – som inte var speciellt ledsen för att domaren glömde.
Matchens sista kvart var vi en man mer på planen, och valde att flytta upp Malm på topp. Det gick så där. Vi fick inte tag på bollen på Bergdalens planhalva och i stället var det de som kontrade in segermålet, 3–1, med sex minuter kvar att spela. Inte heller där hade vi det rätta flytet. Stefan halkade under sin utrusning och blev liggande på mage. Det gjorde att deras spelare fick en stor lucka att sätta bollen i.
Matchen var förlorad, och det var bara att acceptera att vi inte var värda någon poäng. Flyt får man inte, det förtjänar man.
Niklas hade lovat att ta tvätten. Kläderna var ganska tunga av regn och lera, och Niklas var lite bekymrad över att hans mamma nog inte skulle uppskatta att sonen kom dragandes med den tunga väskan. Han slapp dock, då plötsligt Micke Johansson tog på sig materialförvaltarsysslan.

FC Kabel Åttio - Hedared 3-1 (1-0) 23 maj 19.00

Mål: 1-0 (30) Anders Knubbe (Anders Månsson, David Gunnarsson), 1-1 (47), 2-1 (60) Magnus Henriksson (Olle Rydsjö), 3-1 (70) Gustav Jullander (Johan Rydén),

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Anders Knubbe (debut), Johan Rydén, Olle Rydsjö, Gustav Jullander - Jakob Uddling och Magnus Henriksson.
Avbytare: Micke Johansson, Anders Månsson och David Gunnarsson.
Varningar: -
Bäste kabel: Niklas Johansson

Kommentar: Borta men hemma. Strejken gjorde Hedbyvallen i Hedared till vår hemmaplan. På hemmaplan är vi alltid ett svårslaget lag och efter 90 minuters arbete kunde vi räkna in tre härliga poäng.
Spelmässigt fanns det mycket att glädjas åt. Vi försökte verkligen spela oss fram till avsluten. Fast det såg lite tungt ut inför matchen. Sedan tidigare var Freddy, Micke Martinsson, Jukka och Ådahl skadade. Marcus Malm jobbade, och en lättare förkylning drog in över laget. Holmen och Mattis var däckade. Även Stefan och Olle var småkrassliga under veckan, men kom till spel.
Vi har dock en bred trupp och kunde ställa upp med 14 hungriga spelare. Fast det krävdes lite arbete. Malm offrade sju minuter och 45 sekunder av torsdagskvällen för att övertala den ena av fjolårets båda snikna kablar, Månsson, att göra säsongspremiär.
Samma kväll laddade den andre snikne kabeln 2002, Henriksson, på krogen. Han var lite sliten när han kom till jobbet på morgonen.
– Ögonen var så röda att bilarna stannade utanför, beskrev Henriksson själv sitt hälsoläge på förmiddagen.
Möjligen vaknade han till när han innan genomgången prisades som vinnare av fjolårets Sniken Kabelliga vid en andra pampig prisutdelning. Förra gången han fick sitt pris gick han mållös av planen och prislös ur omklädningsrummet. Nu föll prisutdelningen bättre ut. Henriksson blev matchhjälte, och det fina priset följde med honom hem.
Det här var nämligen vår match. Vi hade det mesta och bästa större delen av matchen. Det var dock Hedared som hade första chansen, men Stefan sträckte ut fint på distansskottet och styrde bollen till hörna. Sedan stoppade vi det hemmaspelande bortalaget effektivt redan utanför straffområdet under resten av halvleken.
Offensivt spelade vi smart och rensade när det var nödvändigt och höll i bollen när möjlighet gavs. Eftersom Hedared spelade 3–5–2 skapades fina ytor på kanterna, och flera av våra anfall drogs upp längs flankerna.
På en av kanterna stod Pär Cederlund och vinkade. Som linjeman drog Pär tidigt på sig missnöje från Hedaredsspelarna. Klart som sjutton när han tog hand om den legendariskt enögde linjemannen och lagledaren Stig Standars sida. Längs den kanten har ju Hedared de senaste 15 åren fått inkast varje gång bollen varit inom en meter från linjen.
Olle hävdade innan avspark att han kände målvibrationer i fötterna. Han ordnade också vårt första kanonläge åt sig själv när han gick igenom till höger och sköt ett rungande skott. Och nog blev det vibrationer alltid, bollen rammade nämligen stolpens utsida.
Första målet kom strax efter på ett paradanfall som började med ett uppspel på forward, Månsson, som i sin tur hittade David på kanten med ett öppnande pass. David hade autobahn mot mål och gjorde rätt – han sköt. Sett som skott var bollens riktning usel. Som passning var den alldeles lysande. Debutant Knubbe hade nämligen sökt sig mot bortre stolpen, och fick bollen rakt på foten. Det var en stenhård passning som ställde hela Hedareds försvar och Knubbe kunde med en behärskad bredsida slå bollen i tomt mål.
Det var ett mål som taget ur skolboken för 3–5-2-spel. Uppspel på forward, utspel på kant och avslutning av mittfältare som kom i djupled mot bortre stolpen. Härligt.
Vi hade några halvchanser till innan paus, men 1–0 stod sig halvleken ut. I början av andra halvlek var vi lite stirriga och släppte fram Hedared till ett par bra skottlägen. Det sämsta av de skott de fick i väg, ett riktigt slumpskott, resulterade i 1–1. Bollen tog en båge över Stefan som valt att stå en bit ut eftersom det var en gyttjepöl vid mållinjen.
Efter kvitteringen stod matchen och vägde lite. Knubbe haltade av med stukad fot, men allt eftersom var det ändå vi som återtog greppet. Första chansen fick Micke Johansson, men skottet gick över. Nästa läge fick Henriksson, som frispelad av Johan, valde att skjuta från straffområdeslinjen. Skottet var både hårt och välplacerat vid första stolpen, men Hedareds målvakt Per-Anders Nyqvist gjorde en kanonräddning med högerhanden och styrde bollen via stolpen till hörna. Månsson fick nästa läge. Han kom runt målvakten, men ur dåligt vinkel och med bristande balans missade fjolårets skyttekung det öppna målet. Vänsterskottet hamnade nämligen i burgaveln.
Henriksson revanscherade sig för missen i sitt första friläge och gjorde det matchavgörande 2–1-målet en stund senare framspelad av Olle. Henriksson fick målvakten att stå på fel ben och satte bollen i mitten av målet.
Vi fortsatte att vara farliga framåt och hade flera hyfsade lägen innan Gustav punkterade matchen.
3–1-målet kom på en frispark från mittlinjen. Marcus lyfte in bollen och Johan vann luftduellen mot Hedareds målvakt. Nicken såg ut att gå in i det tomma målet, men stoppades av stolpens insida. På returen var Gustav iskall, och slog tunnel på den försvarare som hunnit ta plats på mållinjen.
Det blev tre nya, härliga poäng, och Stefan – som beställt tvättid speciellt för att få äran att vara materialförvaltare – tog med glädje hand om tvätten.
Inför matchen hade Micke J och Jakob lovat göra sina första mål någonsin i Kabel Åttio. Så blev det inte. Däremot gjorde alltså Knubbe och Gustav sina första mål i Kabeltröjan. Gustav hade i och för sig målat inomhus tidigare, men 3–1-målet var hans första riktiga fullträff. Knubbe blev därmed spelare nummer 74 att göra mål för Kabel i division VI. Och Gustav blev följaktligen spelare nummer 75. Räknar man även in A-lagsmål gjorda i reservserier och cupmatcher kan konstateras att Knubbe blev spelare nummer 93 och Gustav nummer 94 att göra mål i tävlingsmatcher för FC Kabel Åttio.

Vänga BK - FC Kabel Åttio 1-1 (1-1) Vängahov, 28 maj 19.00

Mål: 1-0 (20) Magnus Henriksson (str), 1-1 (30) Fredrik Grindemark

Kabels lag: Stefan Persson - Marcus Malm, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Anders Knubbe, Gustav Jullander, Olle Rydsjö, David Gunnarsson - Jakob Uddling och Magnus Henriksson.
Avbytare: Jocke Pantzar (debut), Mattias Andreasson och Martin Johansson.
Varningar: Marcus Malm, Niklas Johansson och Anders Knubbe
Bäste kabel: -

Kommentar: Skade- och frånvarolistan var även denna gång oroväckande lång. Johan och Rasmus var utomlands och Jukka, Freddy, Ådahl och Holme var skadade eller sjuka. Som tur är har vi detta år en bred trupp och kunde mönstra fullt manskap som dessutom samtliga hade tränat regelbundet. I övrigt var det en perfekt kväll för en fotbollsbatalj. Vädret var soligt och varmt och vängahovs gräsmatta var grön och jämn.
Ett viktigt element som coacherna Malm och Nilsson fick ta med i bedömningen var underskattning. Vänga hade inlett säsongen på ett mycket svagare sätt än kablarna och radat upp förluster. Kablarna kom stärkta av vinsten mot Hedared senast men i tankarna påmindes de om de som vanligt tuffa matcherna mot Vänga. Kabel har aldrig haft det lätt mot svagare lag utan har istället en förmåga att mot seriens topplag ställa upp till ordentliga kamper om poängen.
Dagens match började lite trevande. Bollinnehavet var ungefär lika stort lagen emellan. Det märktes dock att kablarna var det starkare laget. Det fanns gott om utrymmet för stickare in emellan Vängas långsamma backlinje. Vängas äldre men placerings- och nicksäkre mittback Kurt gjorde ett bra jobb och plockade lätt undan alla långbollar som de bruna försökte sig på.
Det visade sig att det var bollarna på backen som kunde ge utdelning. Jakob Uddling fick bl.a. en fin stickare och kom ren med målvakten. Han fick dock bollen lite för långt ifrån sig för att hinna avsluta vid sidan om den utrusande målvakten. Vi etablerade ett visst tryck och fick några farliga hörnor där vi var nära att nå bollen i straffområdet.
Första halvlekens bruna höjdpunkt var när Mangan blev fälld just innanför straffområdet och självsäker klev han själv fram till bollen. Straffen var lite för nära målvakten men tillräckligt bestämt slagen och målvakten orkade inte med mer än att styra in den i gaveln på Vängas mål. 1-0 till kabel kändes någorlunda rättvist än så länge.
Vänga styrde mycket av sitt spel ut på kanterna under hela matchen och det gav utdelning i form av en del hörnor i den första halvleken. Cirka 10 minuter efter ledningsmålet skapade de en hörna och då kablarna inte lyckades rensa undan damp bollen ner med en hög studs ungefär vid straffpunkten. Där kunde Fredrik Grindemark påpassligt med en ballongspark förpassade bollen förbi täckande kablar på mållinjen. Kvitteringen var ett faktum. Skitmål har vi en förmåga att få emot oss men aldrig med oss - så även ikväll alltså...
Resten av halvleken var väl relativt händelselös. Det mest intressanta var väl att följa domaren Conny Ehrnholms insats. Uttrycket "ojämn som en berg- och dalbana" är en målande och passande beskrivning. Petiga domslut om inkast som var två meter för långt varvades med billiga blåsningar till Vängas fördel och med klara varningar för Vängasspelare som inte straffades med just gula kort.
I halvtid kändes det ändå som en inte alltför omöjlig uppgift för de bruna att köra över Vängaspelarna i den andra halvleken. Hittills hade vi inte haft några problem med att trycka till dem i närkamperna, de verkade märkbart svagare i kroppen än vad vi i kabel var. Vi kunde identifiera flera saker som var till synes enkla att åtgärda för att få en vändning på matchbilden bl.a. undvika att gröta ihop det vid fasta situationer, slå enkla passningar på rättvänd spelare samt slå enkla passningar och utnyttja stickare på marken genom Vängas backlinje.
Tyvärr lyckades vi inte omsätta denna känsla i praktiken. I andra halvlekens inledning var vi hela tiden ett steg efter och vi tappade innermittfältet totalt. De bruna såg orkeslösa ut och de fysiskt svagare Vängaspelarna släpptes in i matchen. De vann stundtals varenda boll och detta resulterade i att Kabels backlinje fick springa i skytteltrafik upp och ner efter Vängas löpbollar på kanterna. Vi hade även synnerligen svårt att ta emot och hålla i bollen för att sedan slå en lätt, kort passning och därmed lugna ner spelet. Istället föll vi in i samma taktik som Vänga med långa bollar från backlinjen. Detta fungerade inte då vår bäste targetplayer Jukka var skadad även denna match.
Domaren fortsatte med sin ojämna insats, stundom blåste han helt rätt men stundom gav han Vänga uppenbara fördelar som när Knubbe fick varning för att han stod för nära en frispark. Knubbe fick knappt chansen att flytta sig ur vägen innan det gula kortet kom fram. Ytterligare ett tveksamt domslut var när Malm tog fem kliv för långt fram på ett inkast, fintade kastet, tog lika många steg tillbaka, skulle till att kasta men då blir avblåst för felaktigt inkast. Det hade varken tagit för lång tid eller skett från fel plats men avblåst blev han ändå. Helt otroligt...
Trots avsaknaden av vilja och ork var vi inte helt ofarliga. Gustav Jullander kom bl.a. i en fin löpning på högerkanten efter bra finlir på mittfältet och misslyckades precis med att få in bollen till tre framrusande kablar i straffområdet. Även Mattis hade ett fint försök där han jobbade sig ner till kortlinjen och slog in en lyra mot straffpunkten. Tyvärr befann sig ingen brun spelare på rätt plats vid rätt tid.
Jakob fick även han en fin chans på en boll rakt in från vänsterkanten. Skottet var välplacerat men strax utanför målvaktens högra stolpe. Några frisparkar och hörnor skapade de bruna också men ingen som gav några direkta farligheter.
Resten av matchen var en enda lång kanonad av bollar mellan backlinjerna. Så fort vi försökte hålla i bollen på mittfältet gjorde vi individuella misstag eller saknade passningsalternativ och blev då tvingad att slå en hög boll som Vängas mittback enkelt kunde rensa undan.
Kabel hade alltså än en gång bevisat att de är som sämst mot dåligt motstånd och att de inte kan föra matcher. Detta bådar dock gott då vi nästa vecka möter det näst bästa motståndet i denna serie - nämligen Sjövik på hemmaplan. Strejken är över och nu får vi åter spela på Ryda sportfält. Förhoppningsvis har vi då fått tillbaka några av de skadade, frånvarande och sjuka spelarna.

FC Kabel Åttio - Sjövik 1-8 (0-3) Ryda, 5 juni 19.00

Mål: 0-1 (8) Erik Nelin, 0-2 (13) Mattias Olofsson, 0-3 (38) Erik Nelin, 0-4 (52) Erik Nelin, 0-5 (56) Erik Larsson, 0-6 (60) Erik Nelin, 1-6 (75) Johan Rydén (Jukka Paananen), 1-7 (78) Mattias Olofsson, 1-8 (89) Kalle Hellström.

Kabels lag: Lars Axebrink - Henrik Ådahl, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Niklas Johansson, Anders Knubbe, Johan Rydén, Olle Rydsjö, Freddy Zielinski - Jukka Paananen och Magnus Henriksson.
Avbytare: Gustav Jullander, Andreas Holmesten och Micke Martinsson.
Varningar: -
Bäste kabel: Jämnt lag.

Kommentar: Fotbollsmässigt fanns det inte mycket att glädjas åt den här torsdagen på Ryda. Fyra målvakter tackade nej, vi fick spela på en åker och 1­8 mot Sjövik var FC Kabel Åttios största hemmaförlust någonsin på gräs. Det fanns dock ett glädjeämne. Två bruna bönor i publiken gjorde minnet av matchen angenämt. Det var alltså målvaktsproblem inför matchen, och när vi kom ut till Ryda möttes vi av nästa bakslag. Vi förvisades till den genomodugliga C-planen, medan ett företagsjippo spelades på den hyfsade A-planen. Bakgrunden var den att en vecka tidigare hade Kommunals strejk avblåsts. Under den strejken hade Byttorps skolturnering "Bra Kompis Cup" fått genomföras. Vaktmästarna hade fått dispens att göra Ryda spelbart. Under hela skolturneringen öste regnet ner. Samtliga Rydas planer utom A-planen var söndersprungna och leriga. Eftersom dispensen inte verkade ha gällt eftervård hade kommunen inte gjort något för att hjälpa planerna att repa sig. Cirka tio dagar efter skolcupen, och en vecka efter strejken, såg B-, C- och D-plan fortfarande ut som slagfält. Dessutom stod flera av trämålen från cupen fortfarande kvar. Vi trodde dock att vi skulle vara ensamma på Ryda den här torsdagen och trodde på spel på A-planen. Vi hade inte räknat med den extrainsatta företagscupen. Den hade naturligtvis lokalförstörningskontoret placerat på A- och B-plan. Vi fick i stället gå ut på en plan som bara delvis var gräsbevuxen, och som hade skeva målställningar. Så behandlas Rydas vanliga hyresgäster av Borås kommun. Företagscupen gjorde att flera ex-kablar syntes kring A-planen. Stefan ²Gordon Banks² Johansson, Magnus Andersson och Mattias Unell sågs alla i vimlet. Magnus Andersson stormade dessutom in i omklädningsrummet innan matchen. Han välkomnade alla nykomlingar och tog som vanligt ganska stor plats under de minuter han var på besök. När Magnus gått ut och det blivit någorlunda tyst i omklädningsrum 1 igen sa Jukka förvånat: ­ Vad var det? Om en sådan person kommit in i ett klassrum hade man omgående ställt diagnosen DAMP. Jukka var en av fyra spelare som gjorde comeback efter skada. De andra var Ådahl, Freddy och Micke M. Det märktes att alla var spelsugna, för väl ute på åkern inledde vi bra. Vi spelade runt bollen och hade flera fina framstötar på kanterna de första tio minuterna ­ dock utan att komma till några avslut. Framför allt var Niklas het på högerkanten. Plötsligt var han minst lika het på att få ta sig utanför sidlinjen. Han gjorde ett snabbt byte och sprang till omklädningsrummet. ­ Jag var så skitnödig att jag var tvungen springa upp hit till toaletten för att undvika en olycka i byxorna, förklarade han efteråt. Freddy lyfte då upp ett par bruna shorts och svarade lugnt: ­ Det hade inte gjort något med de här byxorna. Det stora problemet inför matchen hade alltså varit målvaktsfrågan. Stefan hade tidigt förklarat att han skulle på något jippo i Blekinge. Det visade sig att även Pär var upptagen. Dessutom var Viktor kvar i Halmstad, och i sista stund kastade även Danne in handduken. Pysschen ställde däremot upp med kort varsel. Stort. Pysschen är faktiskt en av få kablar som därmed varit med i alla våra tre möten med Sjövik. Den här dagen var han dock ringrostig och hade inget flyt. ­ Vi såg redan på uppvärmningen att det var läge att skjuta mycket i dag, sa Sjöviks lagledare efteråt. Hans spelare följde direktiven. Pysschens första två ingripanden var att hämta bollen i mål. Båda gångerna var det distansskott som resulterade. Sin första räddning gjorde han när han stod på mållinjen och med blicken följde ett skott som gick mot bortre stolpen. Plötsligt hade han bollen i famnen. Skottet tog nämligen klockrent i ramen, och returen träffade Pysschen i magen. Vi hade alltså inlett bra, men låg ändå under med 2­0 redan efter 13 minuter. Då rasade allt. De spelade smart och skapade stora hål i vårt försvar. Målen trillade in ett efter ett. Ofta efter att Sjövik visat större vilja och vunnit löpdueller mot Kabelspelare. Det hjälpte inte att vi bytte till 4­4­2 i halvtid. Målet som definitivt sänkte oss, 0­4 sju minuter in i andra halvlek, var en riktig bomb. Sjöviks bäste spelare, fyramålsskytten Erik Nelin, laddade allt vad han hade och träffade klockrent i bortre krysset. Ett mycket vackert mål. Det här var en sådan dag när allt gick emot oss. Det stod klart när Marcus Nilsson vid underläge 4­0 spelade hem till Pysschen, som slog ett gigantiskt hål i luften. Bollen rullade mot det tomma målet. Det blev inte tidernas självmål eftersom en Sjöviksspelare hann fram och hjälpte in bollen i mål. Fast ett läckert dubbelassist kan vi skriva upp på Nilsson/Axebrink. Vårt tröstmål ­ dessutom vårt första mål någonsin mot Sjövik ­ kom på ett inkast från Jukka. Johan utnyttjade en miss i Sjöviks försvar och satte bollen med vänstern ur liten vinkel. Till slut blev det 1­8 ­ vår största hemmaförlust på Rydas gräs någonsin. Vi har i och för sig fallit med 10­0 på hemmaplan mot Knallen en gång, men det var på Rydas grus. Trots att siffrorna drog i väg höll vi uppe humöret i andra halvlek. ­ Den var aldrig inne, ropade en Sjöviksförsvarare när han missat ett inkast. ­ Brukar hon säga det hemma också? svarade Henriksson snabbt. En annan Sjöviksspelare tyckte inte att vi tog förlusten med sju måls marginal på rätt sätt. ­ Ni håller på att förlora, då kan ni inte vara så glada. Det är mycket roligare om ni blir tjuriga, sa han. ­ Vi har roligt när vi spelar fotboll i Kabel, blev svaret. Allra roligast verkade det vara att bli utbytt den här dagen. En stor del av de fem personerna i publiken var nämligen attraktiva. Och då avses varken Stefans pappa, Johans dito eller den mannen med cykel som stod lutad mot ett sjumannamål på B-planen. Nej det var Micke Martinssons flickvän och hennes söta kompis som drog till sig uppmärksamheten kring C-plan, framför allt bland de brunklädda spelarna. De bruna börnornas närvaro kanske inte var någon huvudorsak till raset, men många Kabelspelare hade sina blickar riktade mot sidlinjen lite för ofta, och klart är även att vissa kablar gärna bytte ut sig själva den här kvällen. Dagens största glädjeyttringar i Kabel kom i omklädningsrummet efteråt när Micke svarade ja på Johans fråga om hans flickväns söta kompis var singel...

Bosna - FC Kabel Åttio 0-5 (0-1) Götavallen, 10 juni 19.00

Mål: 0-1 (25) Johan Rydén (Henriksson), 0-2 (55) Niklas Johansson (Henriksson), 0-3 (58) Magnus Henriksson, 0-4 (68) Micke Johansson (Niklas Johansson), 0-5 (77) Andreas Holmesten (Anders Knubbe).

Kabels lag: Stefan Persson - Henrik Ådahl, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Anders Knubbe, Johan Rydén, Olle Rydsjö, Andreas Holmesten, Gustav Jullander - Niklas Johansson och Magnus Henriksson.
Avbytare: Mattias Unell (comeback), Micke Johansson och Mattias Andreasson.
Varningar: -
Bäste kabel: Andreas Holmesten.

Kommentar: Efter två svaga insatser kom uppryckningen. Vi hade kontroll från början, höll nollan och vann mycket säkert på Götavallen. Härligt. Härligt också att Mattias Unell var tillbaka i FC Kabel Åttios lag. Fast sättet han kom med på var lite olyckligt. Ett missförstånd mellan lagledningen och Micke Martinsson ledde till att Micke hamnade utanför laget på Unells bekostnad. Unell skämdes när han kom till omklädningsrummet, fast det hade han inte någon anledning till. Han hade inte gjort något fel. Tvärtom. Han hade på kort varsel ställt upp trots att han inte hade några skor. Utrustningsfrågan löstes genom att Mattias köpte nya fotbollsskor på väg till Ryda ­ där vi bytte om innan avresan mot Göta. När vi kom till Götavallen hade Winnos knattar just spelat färdigt. De små spelarna tittade imponerat på våra fina dräkter. Sedan kom de med de vanliga kommentarerna om bajskorvar och liknande. En liten grabb tänkte dock lite längre än övriga innan han sa: ­ Ni ser ut som att ni kommer från förr i tiden. Vi kände oss dock ganska nutida, och spelade definitivt inte som några före-dettingar. Bosna hade misslyckats med spelprogrammet och hade mött Borås GIF så sent som kvällen innan. Då föll de med 6­1 och drog på sig två utvisningar. Enligt Danne Eriksson, som hade sett den matchen, lär den ene spelaren fått sitt röda kort sedan han sagt följande väl valda ord till domaren: ­ Jag skall se till att du dör. Och när du är död skall jag lägga ett par glasögon på din grav. Vår match mot Bosna blev dock en lugn och fin tillställning, där vi tog kommandot från början. Vi fick till flera fina anfall, och det skapades bra lägen för Holmesten, Mattis, Knubbe, Niklas med flera. Mattis var förste man att slå bollen i mål, men han befann sig i offsideposition och blev korrekt avblåst. Knubbe blev frispelad, fick bollen för långt framför sig och offrade sig för att nå fram. Kollisionen med Bosnas målvakt var olycklig ­ fast inte ojust, och slutade med ett rejält jack i pannan för målvakten. Den rättvisa ledningsbollen skulle också komma innan halvlekens slut. Henriksson slog en hård och flack hörna som Johan mötte med en språngskalle vid bortre stolpen. Nicken var distinkt och satt säkert i mål. Johan var därmed uppe i delad ledning av Sniken-kabelligan. Även om vi dominerade och knappt släppte till något bakåt kändes det inte helt tryggt. Vid båda mötena med Bosna 2001 förde vi spelet i 80 minuter och hade ledningen men tappade på slutet. Därför kändes det skönt när vi gjorde två mål på tre minuter ganska snart i andra halvlek. 2­0 kom efter en utspark från Stefan. Johan skarvade, Henriksson tog emot och lade bollen i luckan mellan Bosnas mittbackar. Där kom Niklas, som avslutade säkert. Ett rakt igenom snyggt mål. Dessutom Niklas första någonsin i Kabel Åttio. 3­0 kunde varit lika snyggt. Efter en fin anfallsuppbyggnad blev Mattis frispelad till höger. Hans inlägg var precist, men Henrikssons nick ur fritt läge mindre bra och Bosnas målvakt kunde rädda lätt. Bara sekunder senare drällde dock nämnde målvakt med bollen och Henriksson högg direkt. Ensam med målet gjorde fjolårets snikne kabel inget misstag. Där var Henriksson återigen ensam ledare av Snikenligan, och matchen var avgjord. Fast vi lade inte av, utan fortsatte att anfalla. Två mål till blev det också. Först fick även Mikael Johansson göra sitt första mål i den bruna dräkten. Det kom sedan Bosna misslyckats med att ställa oss offside och Niklas blivit frispelad till höger. Både Johan och Micke var helt fria i mitten. Johan kastade sig fram på inlägget och höll på att förstöra allt. Men Micke som kom vid bortre stolpen nådde bollen och kunde säkert chippa över Bosnas målvakt. 5­0 kom sedan Knubbe blivit frispelad till höger och skjutit ett skott som Bosnas målvakt räddat. Returen hamnade framför Holmesten, som enkelt förpassade kulan i tomt mål. Det kunde ha blivit ett mål till. Micke Johansson lurade alla på mittplan och blev helt fri. Ensam med målvakten lobbade han. Det var läckert, och kunde varit en het kandidat till årets mål. Det var bara det att bollen smet en decimeter utanför stolpen. Synd. Vi gjorde alltså en rakt igenom stabil och bra insats och visade att vi kan spela ut sämre lag. Kul också att vi hade en förhållandevis stor egen publik kring Götavallen. Det är alltid lika trevligt när det är lite intresse kring våra matcher.

FC Kabel Åttio - Friscopojkarna 0-1 (0-1) Ryda, 18 juni 19.00

Mål: 0-1 (65) Jörgen Ahlgren

Kabels lag: Stefan Persson - Henrik Ådahl, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Anders Knubbe, Johan Rydén, Olle Rydsjö, Micke Johansson, Gustav Jullander - Niklas Johansson och Mikael Martinsson.
Avbytare: Mattias Unell, Andreas Holmesten och Joakim Pantzar.
Varningar: -
Bäste kabel: Micke Johansson och Henrik Ådahl.

Kommentar: 0-1 mot Frisco var definitivt en hedersam förlust. Fast sådana är aldrig kul, och vi var ju så nära att få med oss en pinne. Vi försvarade oss bra, fick matchen dit vi ville och skapade lika många klara målchanser som Frisco. Trots det blev det en försmädlig förlust. Fast det var tufft från början. De drog upp en högt tempo, och vi hade det jobbigt med positionerna under de första tio minuterna. Deras bästa chanser så långt var flera hörnor där de vann nickduellerna utan att pricka mål. Sakta men säkert hittade vi rätt. I mitten av första halvlek var vi så rätt att vi tog över. Vi skapade ett par halvchanser och en bra. Den fixade Micke Johansson på egen hand. Hans läckra fint lurade hela Friscos försvar. Fri med målvakten försökte Micke skjuta. Målvakten räddade utan att vet hur han gjorde, eller vart bollen tog vägen. Tyvärr såg inte heller Micke att bollen låg fri, och en back hann rensa undan. Domaren från Alingsås var inte direkt hemmabetonad. Han var i och för sig långt ifrån den sämste pipblåsaren som någonsin varit på Ryda sportfält. Men han var inte heller nära på den bäste. Ett par fina frisparkslägen bjöd han Frisco på. Stefan kunde dock lugnt, och högt, konstatera att de gick över allihop. I halvtid var det mållöst. Holmesten hade tvingats kliva av på grund av skada. Trots det hade vi gott hopp om att kunna bärga minst en poäng. Andra halvlek liknade den första. Frisco envisades med att försöka lyfta höga crossbollar från backposition mot vår väl samlade försvarslinje. Och vi stack upp lite då och då. Efter en kvart kom målet. En av Friscos backar sprang med upp i anfallet. Micke Martinsson följde honom hela vägen ner till vår högra hörnflagga. Där stod Friscospelaren först och täckte bollen, sedan klackade han den mellan Mickes ben. Bollen gick så långt att om vi haft understöd skulle vi lätt kunnat rensa. Nu stod övriga kablar och tittade på vilket gjorde att Friscospelaren lätt kunde slå ett inlägg mot bortre stolpen. Där nickades bollen snyggt av store Jörgen Ahlgren tillbaka mot, och precis innanför Stefans vänsterstolpe. Ett snyggt mål. Fast vi gav inte upp. Tvärtom orkade vi flytta fram positionerna något. Inte minst sedan Friscos bäste spelare blivit skadad. Man kan lugnt säga att han föll på eget grepp. Eller snarare sprang in i väggen. Malm var nämligen först in i en duell med nämnde Friscospelare. Sedan small det. Motståndaren sprang rakt in i Malm. Påhoppet från Friscos mittfältare var vårdslöst, men vi fick inte frispark, och han slapp en solklar varning. Kanske därför att Malm gjort skäl för sitt namn i krocken ­ som inte blev mycket till kollission. Malm visade nämligen styrka genom att ta smällen och sedan bara springa vidare som om inget hänt. Däremot fick den friskt satsande Friscospelaren bäras av.
- Det tog stopp, sa han där han låg utslagen på marken. De sista tio minuterna fick vi tryck. Våra bästa kvitteringschanser fick Jocke Pantzar, Micke Martinsson och Niklas. Samtliga tre gånger var det Johan som stod för framspelningarna. Jocke var ren på högerkanten och hans misslyckade inlägg var mycket nära att trilla in vid bortre stolpen. Martinsson vågade inte riktigt satsa 100-procentigt i duellen med Friscos målvakt efter att han friställts av en nickskarv från Johan, och Niklas skott från höger gick en meter utanför. Det kändes tråkigt att förlora när vi hade gjort en så bra match. Dock. Det här var ett stort steg i rätt riktning. När vi senast mötte Frisco i seriespel var 2001. Då slutade matcherna 0-10 och 1-7. Nu fick de verkligen kämpa i 90 minuter för sina poäng.

Hols IF - FC Kabel Åttio 3-1 (3-0) Hols IP, 22 juni 18.00

Mål: 1­0 (15) Christoffer Carlsson, 2­0 (34) Thomas Magnusson, 3­0 (43) Thomas Magnusson, 3­1 (76) Johan Rydén (Daniel Ekwall)

Kabels lag: Stefan Persson - Henrik Ådahl, Marcus Nilsson, Lars Axebrink - Viktor Svenkvist, Johan Rydén, Micke Johansson, Joakim Pantzar, David Gunnarsson - Mattias Andreasson och Anders Månsson.
Avbytare: Henrik Malm, Daniel "Bamse" Johansson (debut) och Daniel Ekwall.
Utvisningar: Henrik Malm (två gula)
Bäste kabel: Johan Rydén

Kommentar: Utspelade, brandskattade och decimerade. Dessutom sänkta av tre kanonskott. Första halvlek på Hols IP blev en jobbig historia. Den andra en transportsträcka mot förlust. Matchen föregicks av mängder av återbud. Bland annat på grund av en Springsteenkonsert. Men även för utlandsresor, skador och för att vissa midsommarfirare inte hade styrt kosan hemåt ännu. På listan över spelare som lämnat återbud fanns Rasmus, Freddy, Knubbe, Gustav, Niklas, Holmesten, Pinnen, Marcus Malm, Unell, Olle, Micke Martinsson, Jakob, Henriksson och Jukka. Ett hyfsat lag, som sannolikt kunde varit ännu bättre eftersom någon säkert är bortglömd. Trots det mönstrade vi 14 man. Ekwall gjorde comeback efter ett par år på utflykt, Axebrink gjorde division VI-comeback som utespelare, Månsson var tillbaka, liksom Viktor och David. Dessutom fick Daniel "Bamse" Johansson debutera efter bara en träning. Malm var sen. Han slutade jobba 17.00, och vi hade förhoppningen att han skulle hinna till avspark. Så blev det inte. Axebrink fick inleda som vänsterförsvarare. Vi fick också jaga boll inledningsvis. Hol spelade runt bollen snyggt. Vi var vimsiga och hade svårt att hitta våra positioner. Inte blev det bättre av att David skadade sig efter bara ett par minuter. Vimsigheten fortsatte, och allra yrast blev Micke Johansson. Fast det hade sin förklaring. Först kastade han sig fram för att täcka en crossboll. Han lyckades. Den stenhårda långpassningen träffade Mickes huvud, som kastades bakåt. Det såg otäckt ut och Micke var yr. ­ Jag kom i alla fall i vägen, sa han stolt innan han gick av planen. Efter ett tag bedömde han sig vara tillräckligt fräsch för att spela igen. Han hann inte vara på planen många minuter innan han retade upp en motståndare så mycket att den senare utdelade en ful armbåge mot Mickes huvud. Två hårda smällar mot huvudet på en kvart var minst en för mycket. Resten av matchen var Micke åskådare. Tur det, för efteråt kom han inte ihåg något från matchen. Han slapp därmed att komma ihåg tre baklängesmål. Alla på kanonskott, som delvis var frukten av Kabelmissar. Det första kom sedan nyss inbytte Malm missbedömt en crossboll, och Christoffer Carlsson dragit till direkt. Volleyn från nära håll satt vid första stolpen. Det var ett kanonmål. Fast hade Malm hunnit komma in i matchen hade det nog inte blivit av. Det andra målet var också ett kanonskott. Det kom sedan skicklige Thomas Magnusson fått alldeles för mycket tid på sig. Vårt mittfält satte ingen som helst press på honom när han klev fram mot vårt straffområde. Vi bara backade. Svagt. Det tredje målet gjordes återigen av Thomas Magnusson. Det var i och för sig ett nytt fint skott. Fast det borde nog Stefan ha tagit. Valet mellan att greppa och boxa tog för lång tid och det blev varken eller. Fast det här om tre missar är inte hela sanningen. Det var mest otur att målen kom på missar från oss. Faktum var nämligen att vi var utklassade, och att Stefan spelade suveränt genom att rada upp superräddningar. En i början av matchen på ett närskott höll världsklass. Och sedan fortsatte Stefan briljera genom att hålla flera riktigt bra skott utan att släppa returer. Framåt var vi tunna och orkade knappt skapa något. Vi skall med andra ord vara glada att det bara var tre måls underläge halvvägs. Efter paus bytte Hols tränare Thomas Magnusson ut sig själv. Då fick vi mer tid på oss och kunde stundtals spela riktigt väl. Dessutom minskade hotet bakåt rejält. Ett tröstmål blev det också för oss, och det efter ett fint anfall. Malms välriktade inkast nådde via Mattis och Ekwall till Johan som kom i djupled centralt i planen. Johan blev helt ensam med Hols målvakt eftersom ingen försvarare följde med i löpningen. Skottet, en bredsida med höger insida, satt högt i bortre hörnet. Johan gick därmed upp i delad ledning med Henriksson i Sniken-kabelligan. Vi kom dock inte närmare. Ett bakslag blev det när Malm fick sitt andra gula kort. Han hade kommit snett in i matchen från början, och det var inte mycket att säga om varningarna. Båda var frukten av att han kom sent in i närkamper, och därmed fällde motspelare. Davids och Micke J:s tidiga skador gjorde att vi alltså bara hade haft en avbytare under större delen av matchen. Hälften av de tolv spelarna var inte tränade för 90 minuter, nämligen Pysschen, Ekwall, Viktor, Månsson, Jocke Pantzar och Bamse. Med tröttkört och decimerat lag gjorde vi ett halvdant försök att flytta upp på slutet. Det gick sådär. Med tanke på omständigheterna skall vi dock trots allt vara tacksamma för att siffrorna stannade vid hedersamma 3­1.

Sjömarkens IF - FC Kabel Åttio 9-1 (5-0), 26 juni 19.00

Mål: 1­0 (13) Mikael Kärrman, 2­0 (24) Jonas Emilsson, 3­0 (32) Ulf Wall, 4­0 (39) Ingvar Bengtsson, 5­0 (40) Magnus Karlsson, 6­0 (49) Wall, 7­0 (63) Emilsson, 8­0 (75) Bengtsson, 8­1 (85) Mikael Martinsson (Magnus Henriksson) , 9­1 (88) Bengtsson.

Kabels lag: Stefan Persson - Tommie Andersson, Henrik Ådahl, Magnus Andersson - Freddy Zielinski, Gustav Jullander, Micke Johansson, Marcus Malm, Anders Knubbe - Magnus Henriksson och Micke Martinsson.
Avbytare: Mattias Andreasson, Daniel "Bamse" Johansson och Lars Persson.
Varningar: -
Bäste kabel:

Kommentar: Skador, sjukdomar, utlandsresor, firmafester, avstängning och ett formstarkt Sjömarken. 1­9 i den match som var vårens sista, eller höstens första, hade många förklaringar. Höstsäsongen tjuvstartade som avslutning på våren. Den gjorde det med årets i särklass svåraste match, den borta mot Sjömarken ­ sannolikt det starkaste lag vi någonsin mött i division VI. Och återigen hade vi sanslöst svårt att få ihop lag. Historien om den här matchen började annars redan ungefär ett kvartal innan avspark. Då, den första april, fyllde Lars "Preben" Josefsson 40 år. Magnus Andersson och Karl-Johan "KJ" Johansson gav Preben en väl genomtänkt present ­ Magnus fotbollsskor. Magnus tanke var att om han gav bort sina skor skulle det inte gå att övertala honom till comeback. Han hade ju bestämt sig för att lägga av, och beslutet var definitivt. Det skulle inte bli någon comeback. Det blev det. Vi hade fullt upp att få ihop 14 man. Skadade var Jukka, David G, Holmesten, Olle (ryggen) och Viktor (nackspärr). Johan (förkylning) var sjuk. På utlandsresor fanns Rasmus (kom hem dagen efter), Niklas, Pinnen och Affen. För Marcus Nilsson, Jocke P och Månsson var det firmafester som gällde. Dessutom var Unell på födelsedagskalas och Henrik Malm avstängd för sitt röda kort mot Hol. Dessutom blev det återbud från Ekwall och Tobbe Hjelm. Det var alltså kris. Efter ett cirka 15 minuter långt telefonsamtal på matchdagen strax efter lunch var Magnus Andersson övertalad. ­ Ok. Men då måste jag få spela från start. Jag har svårt att komma in i matcherna om jag hoppar in. Och tänk på att jag bara har grusskor, sa han. Det var en halv lögn. Det skulle nämligen visa sig att han tog uppgiften på så stort allvar att han vandrade över parkeringen i Knalleland från jobbet på Comitnet till Stadium och investerade i ett par nya fotbollsskor. En dryg timme innan avspark var Magnus på plats vid Idrottsgården i Sjömarken. Han placerades som innerback i vår fembackslinje, och fick på genomgången en applåd för att han var tillbaka i laget. Det var för övrigt första gången han själv blev applåderad, applåden är ju en bra idé Magnus själv infört i Kabel. Vid slutet av genomgången där vi drog upp riktlinjerna för hur vi skulle försöka tämja Sjömarkens anstormning kunde inte Magnus, som suttit tyst och lugn i ett av omklädningsrummets hörn, hålla tyst längre.
­ Det var den finaste matchgenomgången jag någonsin varit med om, sa han. Det var varmt den här torsdagen i Sjömarken. Och det skulle bränna till rejält vid vårt mål direkt från avspark. I ungefär en kvart orkade vi försvara oss och ibland även etablera lite spel. Sedan kom först 1­0 på skarv vid hörna. När även 2­0 föll var vi slutkörda. Resten av matchen handlade nästan enbart om försvarsspel. En period i slutet av första halvlek blev vi rejält uppsnurrade av ett Sjömarken vars spel stundtals påminde om sovjetisk ishockey under 1980-talet. Det var klapp-klapp i den högre skolan. Stefan gjorde en heroisk insats i målet och höll nere siffrorna mot sina gamla lagkamrater. Överhuvud taget tappade vi aldrig humöret eller sugen och kämpade matchen ut. Belöningen var att vi lyckades nå ensiffriga förlustsiffror. Dessutom fick vi lite anfallsspel igen i slutminuterna när Sjömarken satsade framåt för att nå ett tvåsiffrigt resultat. Henriksson fick första chansen, men sköt utanför. Det andra läget resulterade. Henriksson tog emot Stefans långa utspark, och frispelade Micke Martinsson. Den senare vinklade upp foten och rullade elegant in tröstmålet vid bortre stolpen. Sedan hade Henriksson ytterligare ett drömläge framspelad av Marcus Malm. Men inte ens med öppet mål lyckades den snikne kabeln hitta rätt. En sista chans kom precis vid slutsignalen. Marcus Malm fick läget, men inte chansen. Domaren blåste nämligen av matchen innan Marcus hann komma till avslut. Det var inte alltför nedslagna miner i omklädningsrummet efteråt. Magnus Andersson hade lite funderingar över sin comeback. ­ Det var den största förlusten jag varit med om. Den finaste matchgenomgången, och den största förlusten. Vårsäsongen var över. Men alla kablar gick inte direkt ner i dvala. Dagen efter matchen var debatten hetare än någonsin i gästboken. Magnus Andersson försäkrade återigen att han inte kommer att göra någon mer comeback. "Jag kommer att spela lika ofta som man kan se elefanter på Allégatan" skrev Andersson. Vi får väl se. Dessutom reade Magnus ut sina nya skor till halva, halva nypriset. För 149 kronor gick det att köpa skor med snörningen på sidan (modernt) som bara var använda en gång. För Micke Martinsson blev det lång näsa när han slog upp BT, där hade nämligen namnen med efternamnet Johansson tillskrivits vårt tröstmål. Orsak till felet var delvis Martinsson själv. Han var nämligen först framme vid matchstället på samlingen och slet åt sig tröja nummer sju. Han brydde sig inte om de nummer som stod i matchprogrammet. Sjömarkens ledare noterade vaket att Kabels målskytt var spelare nummer sju ­ enligt programmet Mikael Johansson. Otur för Martinsson, som dock kunde glädjas åt att han gjort sitt första mål i tävlingssammanhang för FC Kabel Åttio.

Träningsmatch: Alingsås FK - FC Kabel Åttio 3-4 (0-3), 26 juli 15.00

Mål: 0-1 Joakim Pantzar, 0-2 Mikael Johansson, 0-3 Daniel "Bamse" Johansson, 1-3, 2-3, 3-3, 3-4 Mikael Martinsson.

Kabels lag: Johan Rydén - Henrik Ådahl, Magnus Henriksson, Freddy Zielinski - Niklas Johansson, Joakim Pantzar, Andreas Larsson (debut), Mikael Johansson, Daniel "Bamse" Johansson - Magnus Felix och Mikael Martinsson.
Avbytare: -
Utvisningar: -
Varningar: -
Bäste kabel: -

Kommentar: Elva spelare med 22 tunga ben samlade ihop reservkrafter till en tokoffensiv och lyckades i slutsekunderna besegra ett svagt Alingsås FK. Skönt med en seger inför höstsäsongen, men framför allt viktigt att få en match i benen. Det skall sägas direkt att Alingsås FK var ett direkt odugligt motstånd. Så länge vi orkade springa - och det var i ungefär en kvart - var vi helt överlägsna. Som vanligt var det tufft att få ihop folk till höstupptaktens första match. Elva tappra blev vi. I elvan fanns ett intressant nyförvärv i Andreas Larsson. Han visade sig omgående ha både ha blick för spelet och ett riktigt vasst skott. Eftersom utbildad målvakt saknades fick Johan dra på sig handskarna. I en halvlek höll han tätt. Så långt hade kablarna radat upp chanser. Mål nummer ett gjordes på ett fint distansskott från Jocke Pantzar. Skottet var högklassigt, men avståndet från mål så långt att AFK:s målvakt trots allt borde tagit det. Micke Johansson satte tvåan - för säkerhets skull slog han till två gånger. Hans första skott var nog inne, men för att försäkra sig om att domaren skulle blåsa mål klackade Micke in bollen en gång till. Anfallet drogs upp till höger hos Niklas. Där startades många av våra attacker före paus. På fina inlägg från Nicke hade Felix och Bamse var sin kanonchans. Felix nickade i högerstolpen, medan Bamse träffade vänsterstolpen med sin nick. Bamse blev dock något tveksamt avblåst för ruff i nicksituationen. Han skulle få sin revansch. På en högerhörna kom nämnda Bamse fint vid bakre stolpen och nickade snyggt in vårt tredje mål. Även Alingsås skapade ett par bra lägen före paus, fast Johan lyckades med både tur och skicklighet freda kassen. I halvlekens slutskede handlade allt om Micke Martinsson. Två riktigt vassa chanser hade han. Och två riktigt grova missar blev det. Med öppet mål drog han till så att vilken kicker som helst i amerikansk fotboll skulle varit stolt. Skottet for långt ut i den täta regnskog som omger Bodarnevallen. Från första halvlek är även värt att nämna Niklas volleyförsök. Han befann sig på högerkanten när han fick en svepande crossboll från Andreas. Niklas fick ett infall - möjligen var han trött - och drog till direkt på volley. Hade han träffat skulle det blivit ett drömmål likt Anders Svenssons fullträff mot Malmö 1999. Nu blev det verkligen ingen fullträff. I stället fick Niklas en halvknäckt fot. Eftersom avtalet inför matchen var att halvskadade spelare ställer sig i mål bet Niklas ihop och haltade runt resten av matchen. I andra halvlek handlade allt om vilja. Alingsås reducerade redan i första minuten, och en stund senare kom också deras andra mål. Därefter var det svaga hemmalaget starkast. Möjligen eftersom de hade fem avbytare medan vi hade en spelare utrustad med halvknäckt fot och en annan otränad spelare med knäckt rygg, nämligen Felix. De två bildade anfallspar efter paus. - Jag känner av ryggen och måste kliva av, sa Felix en kvart in i andra halvlek. Johan fick honom att ställa sig på topp i stället. Där stod Felix medan Alingsås fortsatte pressa på. - Inga löpbollar på Felix, ropade Johan ut som instruktion. Med ungefär en kvart kvar kvitterade hemmalaget i efterdyningarna till en hörna. Micke Martinsson lyckades inte rensa. AFK bröt och skickade in bollen i bortre hörnet. Så långt var Mickes dag inte speciellt lyckad. Fast det skulle ljusna. Innan Kabel reste sig till en sista anstormning hann Alingsås ha två klockrena stolpskott. Ett som studsade snett ut, tog Johan i höften och snek precis förbi den andra stolpen. Ett där bollen tog i stolpens insida och rullade rakt in i den liggande Johans famn. På slutet var vi offensiva. Niklas hade ett par riktigt bra lägen utan att lyckas få dit bollen. Johan lämnade vårt mål tomt och klev upp på ett par offensiva hörnor. Den första med hela nio minuter kvar. Johan lyckade inte sätta någon fullträff. Men det var i slutminuten, just på matchens sista hörna som segermålet kom. Utan målvakt och med bara Freddy kvar på mittlinjen satsade vi stenhårt på att forcera in en segerboll. Och på Niklas hörna kom Micke Martinsson rätt. Han, som hade missat en och annan chans tidigare i matchen, kunde från nära håll nicka in segermålet och var plötsligt matchhjälte. Direkt efter målet gick slutsignalen. Och vi kunde börja ladda för seriens höstupptakt.

FC Kabel Åttio - Sparsörs AIK 1-3 (1-1), 3 aug 18.00

Mål: 0-1 (7) Peter Evaldsson, 1-1 (31) Niklas Johansson (Henrik Malm), 1-2 (71) Peter Andersson, 1-3 (83) Peter Andersson.

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Henrik Ådahl, Henrik Malm - Freddy Zielinski, Johan Rydén, Micke Johansson, Olle Rydsjö, Anders Knubbe - Niklas Johansson och Micke Martinsson.
Avbytare: Magnus Henriksson, Daniel "Bamse" Johansson och Andreas Holmesten.
Utvisningar: Henrik Ådahl (45)
Varningar: Magnus Henriksson
Bäste kabel: Stefan Persson

Kommentar: En oläglig utvisning förstörde dagen. Vi hade jobbat oss in i, och tagit över, matchen när utvisningen kom. Även en man kort höll vi ganska bra. Fast bra spel ger inte några poäng. Höstens första seriematch fick ingen vidare start. Sparsör inledde vasst och Stefan hade redan gjort en världsräddning när Peter Evaldsson tryckte in ledningsmålet för gästerna. Fast lite surt var allt det målet. På sin väg fram mot mål tryckte målskytten ner Ådahl, som naturligtvis skulle haft frispark. I stället för frispark fick vi nu ett mål i baken. Tungt. Sakta men säkert reste vi oss. I våras kändes Sparsör som ett bättre lag än oss. Nu var det tvärtom. Vi spelade oss fram till en allt stabilare dominans. När Niklas rakade in kvitteringen på retur från en Malmfrispark efter en dryg halvtimme var det fullt rättvist. Vi fortsatte att spela bra halvleken ut. Och några riktigt bra chanser skapade vi också. Närmast var målskytt Niklas på ett inlägg från Johan. Nicke nickade till mot bortre hörnet. Tyvärr smet bollen en halvmeter utanför. I halvlekens slutminut kontrade Sparsör. Ådahl drog på ett otillåtet sätt i en fri motståndare - domaren såg det och visade upp sitt röda kort. Eftersom flera av kablarna inte tränat under höstupptakten var det svårt att orka föra matchen med en man kort. Vi föll tillbaka i planen och lät Sparsör hålla mycket boll. De skapade inte jättemycket, men var för nära vårt mål för att det skulle kännas tryggt. Framåt hände inte mycket, inte förrän vi hade kommit i underläge. För sedan Sparsör tagit ledningen samlade vi ihop till en liten anstormning. Närmast mål kom Micke Johansson som drog i väg ett bra skott från vänsterläge. Bollen slog ner klockrent i ribban. Några minuter senare small det även i stolpen. Från högerläge lyfte Johan bollen över Sparsörs försvar, och vid bortre stolpen mötte Niklas på volley. Skottet rammade nämnda stolpe. Domaren blåste dock helt felaktigt av Nicke för offside i den situationen. Närmare än så kom vi inte. Med sju minuter kvar blev det i stället två måls underläge - spelet var förlorat. Det var bara att inse att det blivit ytterligare en tung förlust i en match där vi i högsta grad var med. Positivt var att planen var fin. Kommunen hade lyssnat på vår hårda kritik om skötseln av Ryda Sportfält. Plötsligt var gräset grönt och jämnt. Trevligt.

Borås GoIF - FC Kabel Åttio 3-3 (1-3), 9 aug 16.00

Mål: 0-1 (12) Mikael Johansson, 0-2 (20) Andreas Holmesten (str), 0-3 (24) Andreas Holmesten (Joakim Pantzar), 1-3 (35) Vaqar Ali, 2-3 (40) Vaqar Ali, 3-3 (72) Jonas Borén.

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Anders Knubbe, Joakim Pantzar, Micke Johansson, Olle Rydsjö, Gustav Jullander - Niklas Johansson och Andreas Holmesten.
Avbytare: Magnus Felix (seriedebut), Daniel Ekwall och Johan Rydén.
Utvisningar:
Varningar:
Bäste kabel: Gustav Jullander

Kommentar: FC Kabel Åttio bjöd de få åskådarna på en lysande fotbollsuppvisning i drygt 30 minuter. Sedan fick vi solsting. Inledningen av matchen var storartad. Vi anföll på bred front. Marcus var uppe och sköt. Det kom avslut från det centrala mittfältet, från kanterna och inte minst från forwards. I sjunde minuten kom också det första målet. Micke Johansson sprang genom och satte dit bollen. Sex minuter och flera chanser senare var det dags igen. Efter en tilltrasslad situation fick Niklas från nära håll en märklig skruv på bollen. Det hade blivit mål om inte Borås GoIF:s Johan Wahlberg räddat med handen på mållinjen. Klockan visade då 13:e minuten och eftersom Wahlberg är utespelare pekade utmärkte domaren Toni Dimov på straffpunkten. Dessutom ropade han:
- Fyran kommer hit.
Fyra Wahlberg hörde inget och joggade bortåt.
- Fyran kommer hit, ropade Dimov igen.
Fyra Wahlberg hörde inget och fortsätte springa med ryggen vänd mot domaren.
- Fyran, om du vill fortsätta spela kommer du hit NU, ropade domare Dimov.
Plötsligt var det inget fel på Wahlbergs hörsel. Han vände sig omgående och sprang mot domaren, bara för att mötas av det röda kortet. Straffen tog Holmesten hand om. Löst och välplacerat rullade han in 2-0 till höger från sitt håll sett. Hur säkert som helst. Tio minuter senare slog kung Holmesten till igen. Jocke Pantzar vände spel med en lång boll, som friställde Holmen till höger. Han rundade målvakten hur läckert som helst och kunde ensam med målet göra 3-0. De följande minuterna var det bud på 4-0 vid flera tillfällen.
Så långt var alltså Holmesten matchens obestridde kung. Han skulle få konkurrens av en kvick giffare. På en mycket snabb kontring blev ett överoffensivt Kabel ställt. Blixtsnabbe Waqar Ali sprintade sig loss, vann en närkamp och satte reduceringen. Fem minuter senare gjorde Ali en ny fin individuell prestation och vann återigen matchen mot Kabels försvar. Det avslutande vänsterskottet smet in vid Stefans högerstolpe. Det var en tung sekvens. Samtidigt som bollen gick in gick Stefans ljumske sönder. Han blev liggande i målet, och efter en stunds fundering valde han att stå kvar. Alternativen var dåliga. Johan stukade tummen rejält mot Sparsör, då han fångade en utspark med sällsynt dålig greppteknik. Och ingen annan gjorde direkt glädjeskutt över möjligheten att tvingas ställa sig i mål. Andra halvlek blev jobbig. Det råkade vara en av årets allra varmaste dagar, och trots en vattenpaus per halvlek var hettan kvävande. De bruna var mest kvävda. Trots att vi var en man mer orkade vi inte föra spelet. GIF låg på och efter en dryg kvart kom kvitteringen. Ekwall tog ett felbeslut och slog en dålig bakåtpassning inåt i banan. En giffare vid namn Borén högg direkt. Det gjorde däremot inte vårt försvar. Trots att han var omringad av fyra kablar fick nämligen Borén chansen att skjuta ett riktigt vasst skott bakom en chanslös Stefan. Med tio minuter kvar tog även GIF slut. Plötsligt var matchen vår igen och vi skapade flera riktigt vassa lägen. Niklas hade ett par och Jocke ett. Niklas var närmast att träffa rätt, medan Jocke skickade i väg en riktig luftvärnsrobot. När matchklockan visade 82 minuter och samtliga 22 spelare såg halvdöda ut frågade domare Dimov - som för övrigt var matchens i särklass bäste aktör - om lagen var intresserade av en extra vattenpaus?
- Ja, svarade Kabel genom Johan.
- Nej tack, svarade GIF genom deras lagkapten.
Vi tackade och tog emot genom att fortsätta skapa fina lägen mot ett dödstrött GIF-lag. Mitt i vår slutpress fick även hemmalaget en hysteriskt bra chans. Stefan som hade haltat omkring sedan 3-2-målet var plötsligt frisk och gjorde en poängräddande parad. Med tanke på uppvisningsfotbollen den första halvtimmen och 3-0-ledningen var känslan efter en poäng på Sjöbovallen besvikelse. Med tanke på att FC Kabel Åttio aldrig förlorat mot Borås GIF i seriesammanhang och att giffarna hade flera bra lägen i andra halvlek skall vi kanske vara nöjda med den pinne vi fick. Hur som helst blev det ganska snart glada miner efter slutsignalen. I Pärs regi väntade nämligen festligheter och utgång. Det blev en härlig lördagskväll i sommarvärmen på Bryggan - en kväll där begreppet bäverjakt myntades. Men det är en annan historia…

FC Kabel Åttio - Töllsjö IF 1-2 (1-1), 9 aug 16.00

Mål: 0-1 (2) Jimmy Holm, 1-1 (43) Johan Rydén (Marcus Nilsson), 1-2 (59) Jimmy Holm

Kabels lag: Stefan Persson - Henrik Ådahl, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Daniel Johansson, Anders Knubbe, Micke Johansson, Olle Rydsjö, Daniel Ekwall - Micke Martinsson och Johan Rydén.
Avbytare: Joakim Pantzar, Viktor Svenkvist och Jakob Uddling.
Utvisningar:
Varningar: Henrik Malm
Bäste kabel: Micke Johansson och Anders Knubbe.

Kommentar: Återigen gjorde vi en bra match, och återigen åkte vi på en hedersam förlust mot ett topplag. Det känns som att vi har ett mer genomtänkt spel i höst än vad vi hade i våras, trots det lyser poängen med sin frånvaro. Planen på Ryda var återigen fin. Töllsjös tränare var orolig före avspark. Han saknade flera ordinarie spelare, och var rädd för förlust. När han förstod att vi var utan nyttiga gubbar som Rasmus, Gustav, Larsson, Holme, Henriksson med fler lugnade han sig. Det sista som sades i Kabellägret innan matchen var att se upp på kanterna, och inte lämna ytor där från början. Töllsjö hade nämligen vunnit vårmötet på sitt starka flankanfall.
Flera kablar tycktes ha rejält med vax i öronen under genomgången. Det blåste nämligen till på kanterna direkt eftersom vi tvärtemot planen lämnade jätteytor till gästernas yttrar de första minuterna. När det blev 0-1 i tredje minuten på ett precist inlägg från höger - där Töllsjös mittfältare oattackerad fick måtta in bollen - hade gästerna redan haft ett par bra kantanfall. Det tog drygt fem minuter och ett par heta Töllsjöchanser till innan vi fattade vad täcka ytor på kanterna innebär. Resten av halvleken krigade vi bra. Töllsjö hade bollen och vi täckte ytor. Vi hade kontroll och de skapade knappt något. Sanningen var dock att vi inte skapade något alls innan vi gjorde mål.
Vi hade inte haft ett enda genomtänkt anfall när vi plötsligt kvitterade. Efter en missad inläggsfrispark slog Marcus en rak och låg passning mot Johan, som gjorde sin första insats som anfallare sedan Sparsörsmatchen i våras. Johan fick bollen i straffområdets högerkant, vände bort sin back och måttade inlägg. Precis när han skulle lägga in bollen noterade han att ingen Kabelspelare var tillräckligt långt fram för att kunna nås av ett inlägg. Då valde Johan i stället att skjuta för retur. Det blev ingen retur.
Målvakten tjuvade nämligen på inlägget, och Johan fick riktigt bra träff. Ur dålig vinkel satte han bollen hårt vid första stolpen och blev något förvånad över att ha tagit ledningen i Sniken-Kabelligan. Kvitteringen var precis vad Kabel behövde ha med sig till pausen. Efter sidbytet var det plötsligt en helt jämn match där de ganska få chanserna var jämnt fördelade mellan lagen. Töllsjös segermål var ett skitmål som föll halvvägs in i andra halvlek. En inläggsfrispark från höger gick mot bortre delen av straffområdet där Cristofer Carlsson förlängde bollen mot mål. Vid målområdeslinjen kom Jimmy Holm. Stefan backade för att ta Holms nick, men fick se bollen passera Töllsjöforwarden och studsa in i burgaveln. Själv ansåg Holm att han snuddat vid bollen. - Det gjorde jag, sa Holm och bokfördes därmed för målet.
- Han var minst en meter ifrån, sa Stefan - som efteråt skämdes och bad om ursäkt för att ha släppt in det snöpliga målet. Ursäkten var inte nödvändig. Lurade av missar kan alla bli. Dessutom var det jämnt, och målet hade inte behövt bli matchavgörande. Stundtals var det ganska tufft spel, och alla var inte nöjda med domarinsatsen. Micke Martinssons flickvän Linda fick till exempel ett utbrott, och frågade Pär och övriga kablar längs långlinjen:
- Blir ni väldigt arga om jag kallar domaren för i*i*t? .
- Nej, du är ju åskådare. Skäll så mycket du vill, blev svaret.
När vi samlade ihop oss till slutpress blev Johan rejält nedsparkad vid inte mindre än fyra tillfällen de sista tio minuterna. På en av frisparkarna kom chansen.
När Johan hade rest sig efter att ha bli fälld på högerkanten joggade han genom straffområdet för att gå på bortre stolpen. Ådahl slog frisparken perfekt. Johan hann knappt ta sig till bortre stolpen förrän han var ensam och hade bollen på fötterna. Avslutningen höll inte samma klass som frisparken. I stället för att kliva fram och sätta dit bollen tog Johan ett steg bakåt, slog knut på sig själv och styrde bollen högt över. Där försvann också poängchansen upp i sjunde himlen. En ny hedersam förlust var ett faktum. Vi hade spelmässigt gjort en mycket bra match - om man undantar de första panikminuterna - utan att få utdelning i poäng. Tråkigt, men sant.

FC Kabel Åttio - Bergdalens IK 3-3 (1-1), 22 aug 18.45

Mål: 0-1 (12) Daniel Lindberg, 1-1 (23) Henrik Ådahl (Johan Rydén), 2-1 (46) Johan Rydén (Magnus Henriksson), 2-2 (57) Mikael Sjöström, 3-2 (71) Olle Rydsjö (Magnus Henriksson), 3-3 (77) Robert Weineland.

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Malm - Olle Rydsjö, Henrik Ådahl, Micke Johansson, Andreas Larsson (debut), Anders Knubbe - Jakob Uddling och Johan Rydén.
Avbytare: Joakim Pantzar, Micke Martinsson, och Magnus Henriksson.
Utvisningar:
Varningar: Andreas Larsson
Bäste kabel: Henrik Ådahl och Andreas Larsson.

Kommentar: Flyt får man inte, det förtjänar man - sägs det. Alltid lika gnälliga Bergdalen måste ha tumme med de högre makterna. Utan att spela till sig en enda riktig chans gjorde de nämligen tre mål. Vi spelade inte heller på topp, men hade lägen att göra betydligt fler mål än de tre som blev. Oavgjort kändes därmed som en seger för gästerna. Taktiken hade med djur på mittfältet att göra. Från start satsade vi nämligen på ett centralt mittfält med hästar, bockar och bävrar i form av travhästexpert och debutant Andreas Larsson, bockjägare Micke Johansson och bäverjägare Ådahl. Taktiken skulle visa sig hyfsat framgångsrik. Dock inledde vi återigen med att göra precis som vi inte skulle. Innan matchstart hade konstaterats att vi inte varit på tårna vid Bergdalens fasta situationer i vårmötet. I tolfte minuten lät vi gästerna toffla in ledningsmålet just genom att inte vara koncentrerade på en hörna. Bollen gick som en flipperkula innan den plötsligt låg i nätet bakom Stefan. Spelmässigt var vi hela tiden bäst. Och utdelningen skulle komma drygt tio minuter efter Bergdalens ledningsmål. Rasmus inkast skarvades först av Micke M och sedan av Johan. Ådahl sprang i djupled, fick bollen och gjorde resten själv. Först fintade han skott med högern, sedan satte han bollen med vänstern. Snyggt och säkert - såg det ut.
- Jag laddade allt vad jag hade. Det enda jag var säker på var att bollen inte kunde gå över, sa Ådahl.
Det studsande låga skottet gick in längs marken vid första stolpen.
En liten regnskur ändrade inget, anförda av duktige debutanten Andreas Larsson fortsatte vi att spela bäst. Första halvlekens bästa chans utöver målen fick Jakob som helt frispelad var för seg. Han väntade så länge att backarna kom ikapp och Jakob fick inte ens i väg ett skott. I andra halvlek fick vi en kanonstart. Ett långt anfall, där vi sökte öppningar på båda kanter, avslutades med att Olle frispelades till höger. Hans inlägg kom perfekt till Henriksson, som sköt direkt - eller snarare försökte skjuta. Skottet blev totalt misslyckat som skott sett, och skulle gått en bra bit utanför. Som passning blev det fullständigt lysande. På bortre stolpen kom nämligen Johan och kunde med en bredsida från nära håll slå bollen i tomt mål. Ett mycket snyggt anfall. Ledningen höll drygt tio minuter. Bergdalen kvitterade nämligen första gången de var på vår planhalva i andra halvlek. Naturligtvis handlade det om ett flippermål, där bollen studsade både här och där. Stefan hade nästan bollen vid sisådär två tillfällen utan att kunna avstyra. Vi var som sagt bäst och fortsatte skapa lägen. Henriksson spelade loss Olle till höger. Där fanns en rejäl yta att löpa in på, och innan Bergdalen hann samla sitt försvar hade Olle åter givit oss ledningen på ett lågt skott i bortre hörnet. Snygg och distinkt. Med en kvart kvar kom kvitteringen. Den kom efter en omdiskuterad situation.
Rasmus fick kramp när han skickade ut bollen till hörna för Bergdalen. Malm hjälpte Rasmus vid sidlinjen när domaren förklarade att det var klart för hörna. Samtidigt fick vi klartecken att sätta in en ny spelare. Med Malm på väg in i position och Ådahl vid mittlinjen på väg in i spel slogs hörnan. Vår koncentration var inte där den borde varit. Hörnan gick rakt mot Johan, som hade blicken på helt fel ställe och halvmissade med pannan. Bollen stannade vid straffområdeslinjen, och efter lite flipper fick en Bergdalenspelare en tå på bollen, som via bortre stolpen svävade in i vårt mål. Domaren ansåg inte att han gjort något fel. Vi hade återigen lurats på ett mål genom att vara för ärliga. Hade Rasmus legat kvar på planen, och inte rullat av hade det hela inte inträffat. Situationen blev nu inte så omtalad som den kanske borde blivit. Matchens snackis kom istället några minuter senare.
Johan löpte ut till höger, och crossbollen kom. Den kom så högt att han fick nicka med sig den. I samma ögonblick som Johan träffar bollen skallas han av en motståndare. Smällen var rejäl och Johan la sig ner på marken. - Han filmar, hördes det från den sida där Bergdalens spelare, ledare och publik stod.
Påståendet drunknade något i det blod som strömmade från Johans spruckna ögonbryn. Bergdalenspelaren hade träffat Johan olyckligt och det blev till att åka till akuten och sy ihop såret med ett par stygn. Matchen slutade oavgjort. Det var en förlust för fotbollen, och för oss. Efteråt blev det debatt mellan Micke Martinsson och Bergdalens aggressive och inte helt sansade ledare Håkan Melin. Det drog i gång sedan den senare försökt skoja bort Johans spruckna ögonbryn. - Någon på er sida ropade att det var filmning, sa Martinsson syrligt.
- Säger du att jag kallade det filmning, svarade Melin ilsket.
När Micke och ett par andra kablar försäkrat Melin om vi inte hade beskyllt honom för ropen, och att vi inte hade en aning om vem det var som visat bristande intelligens. Vi kunde bara konstatera att någon från Bergdalensidan ropat om att det var filmning. I några sekunder såg Melin ut att ha lugnat ner sig. Då fick han plötsligt ett nytt spel.
- Du borde ju inte fått vara kvar på planen, sa han till Micke M samtidigt som Bergdalentränaren tog ett par kliv mot Micke. Situationen han avsåg började med att en Bergdalenspelare fullföljde med full kraft och dubbarna före sådär två sekunder för sent in i en duell vid ena hörnflaggan. Micke M blev minst sagt arg och vräkte ner Bergdalenspelaren i marken. Inte helt genomtänkt - och båda kunde mycket väl blivit utvisade. Domaren hade dock blicken på annat håll och ingen bestraffades för incidenten. Debatten om situationen blev både het och utdragen. Melin jagade in Micke Martinsson i vårt omklädningsrum. Sedan stod nämnde aggressive Bergdalenledare kvar och diskuterade i flera minuter. Tänk att våra matcher mot Bergdalen alltid blir så händelserika.

Hedareds BK - FC Kabel Åttio 1-1 (1-1), 29 aug 18.15

Mål: 1-0 (27) Blerim Jashari, 1-1 (46) Magnus Henriksson (Johan Rydén)

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Ådahl - Daniel Ekwall, Olle Rydsjö, Gustav Jullander, Johan Rydén, Niklas Johansson - Jakob Uddling och Mikael Martinsson.
Avbytare: Andreas Holmesten, Freddy Zielinski, och Magnus Henriksson.
Utvisningar:
Varningar: Andreas Holmesten, Marcus Nilsson och Magnus Henriksson.
Bäste kabel: Rasmus Svensson.

Kommentar: Efter fyra matcher där det fanns anledning att vara missnöjd med resultatet kom en femte. Fast missnöjet den här gången berodde på vår egen insats. Inte på att vi borde tagit tre poäng, för den här gången var en pinne en bra utdelning efter en usel insats.
Vi var helt ute ur matchen under hela första halvlek och skall vara mycket glada att det så långt bara var ett måls underläge.
På 45 minuter hade vi bara haft en handfull lägen. De två bästa var Johans. Dels ett direktskott när när hans egen hörna kom i retur i hög fart. Johan fick upp foten, men bredsidan hann han aldrig ställa in. Bollen gick långt utanför. Det andra läget var riktigt bra. Niklas kom runt till höger och slog ett lågt och fint inlägg. Johan tog sats från egen planhalva och var mycket nära att hinna fram. Hade han inte hållit igen löpningen under ett ögonblick hade han hunnit fram. Nu blev det bara en touch på bollen som försvann i väg mot vänsterkanten. Två frisparkar ganska nära mål hade vi också i första halvlek. De sköt Johan och Henriksson över.
Bäst av kablarna så långt var Stefan med flera säkra ingripanden. Inga världsräddningar kanske, men han stod för ett stabilt spel. Hedareds mål var inte mycket att göra åt. En inläggsfrispark från vår vänsterkant förlängdes från ganska nära håll i mål. Det var i och för sig misstänkt offside, men det förlåter inte vår dåliga bevakning. Johan spelade bara en vecka efter att hans ögonbryn hade sytts ihop. Rädd för att slå upp det inte helt färdigläkta såret aktade han sig för att nicka.
Det gjorde att vi inte vann en enda nickduell ute på planen i första halvlek. Vi vann knappt några andra dueller heller. Så långt var vi helt enkelt löjligt veka och dåliga.
Förutom Johans ögonbryn kan den halvdana uppladdningen påverkat.
Matchen började tidigt på grund av solens nedgång. När Andreas Larsson lämnade återbud med en halvtimme till samling blev det halvpanik. Jocke P, Bamse, Viktor och Mattis hann tacka nej innan vi äntligen fick tag på Freddy fem i fem. Samlingen var fem minuter senare. Ungefär lika många minuter innan avspark dök Freddy upp i Hedared. När han väl hoppade in sträckte han sig omgående, och nyttan med hans inhopp kan diskuteras. Stefan kom också sent, men den förseningen verkade inte påverka hans insats. Holme var förstås också sen och anlände ungefär vid avspark. Ombytt och spelklar var han inte förrän det bara var några minuter kvar av halvleken. Vad han och stridskuken gjorde så länge inne i omklädningsrummet är oklart? Hur som helst var vi glada över att ha kontakt i halvtid. Vi hade till exempel inte kunnat protestera om hemmalaget fått en straff när Marcus sprang ner en motståndare. - Det var väl lite halvstraff, sa Johan i halvtid.
- Det var helstraff, medgav Marcus utan omsvep.
Det var andra gången vi hade domaren Diamantopoulos. Förutom straffsituationen var han mesigt känslig. Marcus fick ett billigt gult kort i andra. Henriksson fick varning för att han hade halsband. Onödigt petigt. I andra halvlek ryckte vi upp oss och bjöd tidigt på ett snyggt kvitteringsmål. Marcus slog en frispark för skarv på Johan - som inte skulle nicka. För att få ordning på närkampsspelet började dock Johan ta för sig i luften och den precisa frisparken förlängdes mot mål med en perfekt nickskarv. Där kom Henriksson och mötte på volley. Även det perfekt. Avslutningen var distinkt och bollen satt snyggt just under ribban. Resten av matchen hade vi ett svagt övertag. Det var Niklas fick vår bästa chans i andra - efter målet. Ekwall slog ett kanoninlägg med vänstern som gick rakt genom Hedareds straffområdet. I bortre delen kom Niklas som fick rejält med tid på sig. Han tog emot, lade upp bollen och sköt högt över. Sedan hakades Gustav i straffområdet, och hade Diamantopoulos varit lika petig i straffområdena som ute på planen hade det blivit straff. Därmed var Hedareds uteblivna straff från första halvlek kvitterad. Hedared hade en ruskig chans där bollen träffade i virket och höll på att gå in vid tre tillfällen. På sätt och vis kom vi alltså undan med blotta förskräckelsen.
Därmed var det inte alltför nedslagna miner efteråt i omklädningsrummet. Bland annat konstaterades att det var Holmens fel att vi kom så snett in i matchen i första halvlek. Niklas räknade ut det så här: - Hade Holmen kommit i tid till alla matcher hade vi lett serien. Och om våra motståndare haft någon som Holmen skulle vi varit i femman…
Kanske. Kanske inte.
Bland publiken sågs naturligtvis Stefans föräldrar och Linda. Dessutom fanns Pinnen med familj på Hedbyvallen, kanske för att lära sig något att ta med till veteranfotbollen.

FC Kabel Åttio - Vänga BK 2-0 (0-0), 5 sept 18.00

Mål: 1-0 (82) Jakob Uddling (Andreas Larsson), 2-0 (87) Magnus Henriksson

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Henrik Ådahl, Henrik Malm - Gustav Risinger, Andreas Larsson, Mikael Johansson, Gustav Jullander - Jakob Uddling, Magnus Henriksson, Niklas Johansson
Avbytare: Andreas Holmesten, Joakim Pantzar och Olle Rydsjö.
Utvisningar:
Varningar: Henrik Ådahl
Bäste kabel: Backlinjen

Kommentar: Det här var en grymt dålig match som egentligen borde tystats ner rejält. Men tre poäng är ju alltid ett välkommet tillskott i tabellen så ett par rader blir det även om genomklappningen hemma mot Vänga. Vänga är uselt, det visste vi innan. Eftersom det förväntades bli en match där vi skulle tvingas föra spelet på deras planhalva ställdes laget upp med offensiva 3-4-3. Orsaken var att vi hade haft problem att få in tillräckligt mycket folk i avslutningslägen tidigare. Med tre anfallare och offensivt mittfält borde inte det bli något problem. Problem fick vi ändå. Spelet stämde aldrig. Trots det dominerade vi stort och hade ett överlägset grepp vad gällde chanser. Men vi fick inte hål på motståndarna. I stort sett varenda Kabelspelare hade lägen att avgöra utan att lyckas. Vänga hade en poäng inför matchen. Pinsamt nog var det vi som gav dem den i våras. Långt in i höstmötet lutade det åt att vi skulle låta fördubbla Vängas poängskörd.
Till slut kom dock det efterlängtade målet. Efterlängtat i matchen, och efterlängtat för Jakob Uddling. Han hade haft mängder av högkaratiga lägen i sina tidigare matcher i den bruna dräkten. Nu lyckades han äntligen få in bollen. Det var Andreas Larssons förarbete som bäddade för segermålet. Jakobs insats var bara att rulla in bollen i den tomma kassen. Fullträffen med mindre än tio minuter kvar gjorde att många nervknutar löstes upp.
En stund senare utnyttjade Henriksson en bjudning i Vängas försvar och avgjorde definitivt matchen. Det var Henrikssons sjätte mål för året och med tre matcher kvar att spela delar han ledningen i Sniken-Kabelligan med Johan. Totalt sett var det en skitmatch som vi efter mycket möda lyckades vinna.
- Vi hade 80 procent av bollinnehavet, sa Malm till BT.
Vi behövde med andra ord inte skämmas över de tre poängen. Över den spelmässiga insatsen borde vi däremot ta en funderare. Så kan vi inte uppträda mot Sjövik nästa vecka om vi skall kunna skrälla.

Sjöviks SK - FC Kabel Åttio 5-0 (3-0), 13 sept 13.00

Mål: 1-0 (14) Magnus Eliasson, 2-0 (23) Magnus Eliasson, 3-0 (37) Självmål, 4-0 (47) Christer Johansson, 5-0 (53) Magnus Eliasson

Kabels lag: Viktor Svenkvist - Anders Knubbe, Marcus Nilsson, Marcus Malm, Olle Rydsjö - Gustav Risinger, Mikael Johansson, Johan Rydén, Gustav Jullander, Olle Rydsjö - Mattias Andreasson och Magnus Felix
Avbytare: Stefan "Stubb" Johansson och Martin Johansson.
Utvisningar:
Varningar:
Bäste kabel: Gustav Risinger och Stefan Johansson

Kommentar: Säg Sjövik och alla kablar blir sjuka eller behöver åka bort.
Så var det två gånger 2001 och i årets vårmöte. 5-0, 6-0 och 8-1 i Sjöviksfavör har de tre matcherna slutat.
Det verkar finnas en förbannelse kopplad till Sjöviks SK. Naturligtvis föregicks även årets andra möte med topplaget från Lerums kommun av desperat spelarjakt. Malm, Henriksson, Jakob, Freddy, Holmen, Jukka, Andreas Larsson, Rasmus, Stefan, Jocke P, Micke Martinsson, Bamse, Månsson, Pär, Ådahl, Ekwall, David G, Pinnen, Persson och Affen kunde en efter en strykas från listan över tillgängliga spelare. Sjukdomar, familjegolf, Solheim Cup, jobb, fiske och diverse andra skäl noterades.
Sent på kvällen innan hade vi fortfarande bara tio man. Då kunde vi först räkna in otränade Felix och halvkrasslige Niklas. Sedan fick vi tag på Martin på krogen i ett tillstånd någonstans mellan en och två promille. Han tackade ja mot löfte att få börja på bänken. Det saknades därmed bara en 14:e gubbe. Vi gav oss in på veteranlistan. I bakhuvudet hade Johan frågan:
- När skall jag få spela min hundrade A-lagsmatch?
Stefan "Stubb" Johansson hade ställt det spörsmålet så fort han sprungit på Johan under året. Nu fick Stubb chansen att öka på sin matchstatistik.
Han tvekade inte, och vi var 14.
På förmiddagen innan matchen blev vi 13 igen när Niklas kom på att han trots allt var lite för sjuk för att spela. Vi höll på att bli tolv när en något bakfull Martin undrade om han verkligen behövdes. Vi kunde faktiskt varit elva man eftersom Knubbe var halvskadad och tveksam till start. Martin och Knubbe behövdes verkligen och ställde därför upp. Väl ute i Sjövik ställde vi upp laget 4-4-2 eftersom vi inte hade hängt med på kanterna mot dem under våren.
I omklädningsrummet visade det sig att Martin inte var ensam om att cementkepsen på sig. Gustav Risinger var något rödögd och drömde inte heller direkt om att nicka stenhårda bollar...
Felix hade väntat sig mycket tid på bänken. Han blev något överraskad när han insåg att han skulle få göra division VI-debut från start, trots att han inte tränat på drygt fyra månader.
Innan avspark hedrade vi Anna Lindh med en tyst minut. På armarna hade vi breda svarta sorgband.
Sedan drog det igång. Vi uppträdde förvirrat i början. Men efter en kvart hittade vi formerna genom att Gustav Risinger flyttades upp på topp och Stubb lade beslag på vänsterbacksplatsen. Viktor hade dock hela tiden mycket att göra - och skötte sig bra. Han klarade dock inte av hindra Sjövik från att ta ledningen på ett friläge efter 14 minuter. Hemmalaget fortsatte att ha mycket boll, och skapade även klart flest chanser. 2-0 halvvägs in i halvleken var inte heller mycket att gråta över. Sedan bedarrade hemmalagets offensiv och vi fick mer och mer bollkontroll. Ett par halvchanser blev det också. Bland annat hade Stubb en hyfsad lobb och Johan blev felaktigt avblåst i straffområdet när han skulle ge Gustav R öppet mål.
Till slut fick vi göra ett mål. Det var Marcus som från nära håll styrde in ett inlägg. Fast i egen kasse. Marcus hade försökt göra självmål redan i vårmötet med Sjövik, fast då hann en motståndare upp bakåtpassningen och Marcus fick nöja sig med ett självassist - eller vad det nu kallas att spela fram till ett motståndarmål. 3-0 i halvtid var totalt sett helt rättvist. I andra halvlek gjorde Sjövik ett riktigt kanonmål redan efter en dryg minut. Det sa bara pang i Viktors vänstra kryss. Ett par minuter senare bjöd vi på 5-0. Knubbe, som haltade runt på sin högerkant, missade en nedtagning som näst sista gubbe och gav hemmalaget öppet läge. Marcus hann ikapp, men förlorade en närkamp i straffområdet och bollen gick i mål.
Då kändes det fullständiga raset nära. Det var det inte. Vi repade oss och höll uppe spelet väl under de sista 35 minuterna.
Gustav Risinger kämpade storstilat och var klart bästa Kabelspelare för dagen. Stubb gjorde en stabil insats i sin A-lagscomeback. Knubbe kämpade och bet ihop trots smärta. Vi spelade plötsligt riktigt bra, och kom till flera avslut. Båda Gustav hade lägen, Johan sköt högt över i fritt läge efter hörna.
Högt över är ju ett relativt uttryck, och om Johans skott skall kallas högt över - och det skall det nog - så är det svårt att hitta ord som beskriver Knubbes inläggsfrispark från högerkanten.
Det var årtiondets snedspark. Fast så sned var frisparken egentligen inte, utan den gick nästan rakt fram längs långlinjen. Den gick dessutom högt, högt över fångstnätet bakom Sjöviks mål. De lagkamrater som befanns sig i straffområdet för att eventuellt få nicka in bollen såg ut som frågetecken över bollens bana. Vissa frisparkar blir ihågkomna för att de är välriktade. Knubbes lär vi minnas av helt andra skäl.
Något tröstmål blev det inte, och i slutminuten räddade Viktor oss från ett sjätte baklängesmål när han stod i vägen för ett friläge.
Det blev 5-0 och fredagen efter matchen fick Stubb en egen notis i BT:s "En rökare i krysset" för sitt 100-matchjubileum. Det borde han inte fått.
Johan och Stubb själv hade inte haft koll på statistiken. Vid en genomgång visade det sig nämligen att det inte var Stubbs match nummer 100.
Så här var det: Inför comebacken i Sjövik stod Stubb på 96 division VI-matcher och två cupmatcher för FC Kabel Åttio. Sjövik borta var alltså Stubbs seriematch nummer 97 och tävlingsmatch nummer 99. Han får fortsätta se fram emot sitt 100-matchjubileum ett tag till...

FC Kabel Åttio - Bosna 3-3 (3-1), 13 sept 13.00

Mål: 0-1 (16) Michael Franzén, 1-1 (28) Mikael Martinsson (Andreas Larsson), 2-1 (33) Henrik Malm, 3-1 (41) Johan Rydén (Daniel "Bamse" Johansson), 3-2 (49) Edin Selimovic, 3-3 (86) Amel Cavalic.

Kabels lag: Viktor Svenkvist - Henrik Malm, Henrik Ådahl, Freddy Zielinski - Gustav Jullander, Andreas Larsson, Johan Platenik, Mikael Johansson, Daniel Johansson - Johan Rydén, Jakob Uddling
Avbytare: Mikael Martinsson, Joakim Pantzar och Olle Rydsjö
Utvisningar:
Varningar:
Bäste kabel: Viktor Svenkvist

Kommentar: Det var vår match - och vi hade mängder av chanser att döda den. Det slutade med antiklimax och en TUNG poängförlust.
Återigen saknades flera spelare av olika skäl, men det var långt från lika jobbigt att kalla lag som till förra veckans Sjöviksmöte.
Vi kopplade grepp om matchen från början. Bosna stack upp och kontrade ibland, men det var vi som hade bollen mest och bäst.
Ett hjärnsläpp låg bakom gästernas ledningsmål. Stefan var lite krasslig och stod vid sidan. Han fick se sin stand-in Viktor stå för dagens tankefel. "Ville" hade glömt att regeln om när målvakten får ta med händerna ändrades för tre-fyra år sedan. Han skopade därför in Jocke Pantzars inkast efter en kvart. Innan alla kablar uppfattat vad som hänt hade Bosna fått indirekt frispark - och lagt den snabbt. Skottet satt lågt vid Villes vänsterstolpe. Bosna ledde med 1-0.
Efter målet blev vår dominans än mer tydlig. Vi fick spel högre upp på deras planhalva och i halvlekens andra hälft kom också utdelningen i mål.
Tre snygga blev det.
Det första gjordes av Micke Martinsson, men det var Andreas Larsson som stod som regissör. Larssons passning från högerkanten - från en position bara några meter in på Bosnas planhalva - var mästerlig. Den var hårt slagen och precis. Den skar rakt genom Bosnas lag till Micke, som kom i djupled. Den senare behövde bara lyfta högerbenet någon decimeter och styra bollen in i närmaste burgaveln. Det var helt enkelt ett mycket vackert fotbollsmål.
Det andra var en känslig lobb från Malm. Visst låter det konstigt - känsliga fötter är ju liksom inte det man i första hand förknippar med Malm. Och konstigt var det. Malm bröt ett anfall i högerbacksposition på mittlinjen. Han avancerade sedan inåt i planen och fick en stor yta att röra sig på. När han närmade sig straffområdet började övriga kablar skrika efter skott. Att skjuta från distans med vänstern ligger inte riktigt för Malm, och att springa runt för ett vanligt vristskott med högern var för krångligt och tidsödande. Malm valde en annorlunda höger yttersida. Han likson skyfflade i väg bollen i en vacker båge över Bosnas målvakt och in i mål. Udda, men snyggt och effektivt.
Även det tredje målet kom från högerkanten. Bamse slog ett ganska löst inlägg som Johan mötte med pannan vid första stolpen. Eftersom Bosnas målvakt hade tjuvat i tron om att det skulle bli ett långt inlägg var målet tomt. Johan gick med sitt andra nickmål för året upp i ensam ledning i Sniken-kabelligan på sju fullträffar, en mer än Henriksson.
Vi hade på 13 minuter gått från underläge till tvåmålsledning. Vi hade med undantag för ett hjärnsläpp gjort en mycket bra halvlek och Bosna såg ut som ett slaget lag.
Bosna satte allt på ett kort i andra halvlek. De började spela 3-4-3 och fick bra tryck på oss. Vi sprang omkring som yra höns och jagade boll.
Oturligt nog fick gästerna också tidigt rejäl kontakt. Bamse hade gott om tid att rensa i eget straffområde, men väntade på bättre tider. De tiderna kom inte, däremot tog Bosna bollen från honom och reducerade. Gästerna fick ännu mer fart på benen, medan vårt spel föll ihop som ett korthus. Bosna fortsatte att dominera halvleken ut. Ett par bra kvitteringslägen fick de också. Bland annat small det till i "Villes" vänsterstolpe vid ett tillfälle. När vi fick bollen var vi förblindade av ytorna på Bosnas planhalva. Inledningsvis skickade vi bara i väg bollen på chans, vilket gjorde att den oftast kom tillbaka lika fort. Efter ett tag blev vi lite kyligare i uppbyggnaden av våra kontringar. Då radades det upp lägen att döda matchen. Flest kanonchanser hade Jocke Pantzar på högerkanten. Han hade tyvärr sällsynt svårt att träffa mål med sina skott. Jocke var dock långt från ensam om pyromantalanger den här kvällen. Gustav hade lägen, Andreas Larsson och Micke M också. Johan dribblade sig genom hela försvaret men ensam med Bosnas målvakt fick han gummifot och stötte bollen utanför bortre stolpen. När Pinnen kom fri med fem minuter kvar skulle matchen avgöras - fast inte på det sätt vi hade tänkt oss. En back hann emellan och styrde Pinnens skott via Bosnas målvakts hand till hörna - trodde vi. Huvuddelen av Kabellaget var på väg framåt för att söka sina positioner när vi insåg att domaren pekat på inspark. Den lades snabbt och eftersom Bosna låg kvar med en handfull spelare på mittlinjen uppstod en kontring fem mot tre. Några sekunder senare låg kvitteringen i målet. Vi hade tappat matchen på en domartavla. Domare Anders Johansson förstod att han hade missat och var med lite distans skamsen.
Vi insåg att oavgjort troligen skulle innebära en plats bland de tre sista lagen i tabellen. För att nå en betydligt mer angenäm slutplacering var seger ett måste.
Vi satsade framåt, men det gjorde Bosna också. Och det var gästerna som fick den första stora segerchansen. Den överlevde vi med både tur och skicklighet.
Chansen med årets största C skulle vi få.
Det var bara sekunder kvar när Johan spelades loss långt ut till höger. Han skar in mot första stolpen och kunde konstatera att han hade med sig tre kablar och att det bara var två Bosnaförsvarare mot. Ungefär tio meter från mål fintade Johan eget skott och fick en av Bosnaspelarna att vräka sig för att täcka. I stället för skott spelades bollen snett bakåt. Sex-sju meter från mål fick Pinnen bollen på sin vänsterfot. Ett drömläge. Han sköt dock inte bättre än att Bosnas målvakt kunde rädda. Returen gick till Micke Martinsson, som befann sig på målområdeslinjen, och drog till för allt vad han var värd.
Det var ett nytt drömläge. Men även det skottet räddades av Bosnas målvakt. Direkt efter gick slutsignalen. Det blev 3-3 och mycket deppiga kablar lommade av planen.
Sedan domare Johansson återigen bett om ursäkt för sin matchavgörande miss konstaterade han.
-|Jag tittade ner på klockan, och det var fem sekunder kvar när ni hade missat er sista chans.
Det var oerhört tyst i omklädningsrummet efteråt. Vi hade tappat två poäng på en domarmiss. Ändå var det ingen som klandrade domaren. Framför allt hade vi ju tappat poängen på egna missar. Både bakåt och framåt.

Friscopojkarna - FC Kabel Åttio 2-2 (1-1), 28 sept 15.00

Mål: 0-1 (4) Johan Rydén (straff), 1-1 (15) Jonas Karlsson, 1-2 (73) Johan Rydén (Gustav Risinger), 2-2 (86) Mattis Granli

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Marcus Nilsson, Henrik Ådahl - Anders Knubbe, Andreas Larsson, Olle Rydsjö, Mikael Johansson, Gustav Jullander - Gustav Risinger och Johan Rydén
Avbytare: Niklas Johansson, Joakim Pantzar och Andreas Holmesten
Utvisningar:
Varningar: Mikael Johansson
Bäste kabel: Stefan Persson

Kommentar: Återigen tappade vi en ledning i slutminuterna. Fast efter den här oväntade poängen på Katebovallen var det betydligt gladare miner än efter förra veckans Bosnamatch. Även om både Andreas Larsson (knä) och Niklas (benhinneinflammation) var halvt justerade redan innan avspark hade det gått mycket bättre att få ihop lag än på mycket länge.
Det var också positiva miner i omklädningsrummet inför matchen trots att tidigare framgångar för Kabel på Katebovallen var obefintliga. Två gånger hade vi varit här, och då fick vi åka hem med 0-5 respektive 0-10 i bagaget. Den här gången inledde vi helt respektlöst. Med deras taktik från vårmötet i minnet täppte vi till kanterna och lät dem lyfta in bollar från backposition.
Det var kanske inte tack vare taktiken, mer tack vare en släpphänt linjeman, som vi tog ledningen.
Ett uppspel mot Johan på vänsterkanten passerade långlinjen med någon eller några decimeter.
Pär C hade på förhand sagt att han skulle göra ett gästspel på Katebovallen, där han spelat många matcher under sin ungdoms vårar. När Pär inte höll vad han sagt fick Jocke P ta flaggan från start. Jocke stod dock inte på linjen utan bredvid vårt bås. Därmed såg han inte att bollen var utanför linjen 20 meter bort, i riktning mot Friscos mål. Det gjorde inte domaren heller. Johans passning längs linjen nådde Gustav R, som tog sig in i straffområdet. Där knuffades han och föll. Domaren pekade på straffpunkten.
Det var en och annan förvånad min på och vid sidan av Katebovallen. Av ett givet inkast för Frisco hade det blivit straff till oss.
Under några sekunder hade vi chansen att nomineras till årets fairplaytrofé och eventuellt få lite pengar till klubben. Så sportsliga var vi dock inte. - Domaren var ju närmare än jag och borde sett bättre, förklarade Jocke efteråt om varför han inte hade vinkat.
Det stämmer i och för sig, men om den gode Pantzar hade befunnit sig på linjen hade han nog sett bättre...
Hur som helst var det straff för oss. Johan tog hand om den. Han väntade ut målvakten - som slängde sig åt sin egen högerstolpe. Johan bredsidade in bollen i andra hörnet, och vi hade 1-0. Ett par minuter senare var det nära att ledningen skulle utökats när Johan fick fritt skottläge vid straffområdeslinjen. Vänsterskottet gick dock ett par decimeter utanför närmaste krysset. Vi skapade faktiskt ytterligare ett par hyfsade lägen på våra kontringar. Det var halvfarligt inte minst på hörnor och inläggsfrisparkar.
Frisco hade dock mest boll och efter en kvart kvitterade de på en snabb kontring efter att vi haft hörna.
Det blev en två mot två-situation där Marcus och Jocke P var våra representanter. Med risken att bli frilägesutvisad vågade Jocke inte ta första duellen. När sedan Marcus gick förlorande ur den andra närkampen ställdes Stefan helt övergiven med en Friscospelare. Det var 1-1. Frisco fortsatte att lyfta in inlägg mot vårt mål, och även om vi hade kontroll på det mesta så tvingades Stefan till en handfull fina ingripanden. Den allra bästa chansen under resterade tid av halvleken skapade dock Frisco åt oss. En bakåtpassning ställde nämligen till med en mycket underlig situation. Friscos målvakt missade sin rensning och den löst slagna bollen rullade över hans fot. Bollen var så lös att målvakten lätt hade kunnat kastat sig och tagit den med händer, men med vetskapen om att det då skulle bli indirekt frispark för oss lät han bollen rulla mot det tomma målet. Det var verkligen iskallt gjort.
Bollen tog nämligen i insidan av stolpen och rullade tillbaka till målisen, som sedan rensade så långt han kunde.
Efter en annan underlig situation några minuter senare frågade tillfällige avbytaren Johan en åskådare vad som egentligen hade hänt.
- Jag vet inte. Det händer så mycket konstigt här ute att jag har slutat reagera, sa den något luttrade åskådaren.
Totalt sett hade vi gjort en stark första halvlek. Vi hade tryckt fram laget väl och fått press på Frisco som inte hade någon vidare precision i sina uppspel. Att vi gjort det bra tyckte även den Friscospelare som uppgivet vrålade till sina lagkamrater: - Grabbar, dom är inte dåliga.
I andra halvlek föll vårt mittfält tillbaka ett tiotal meter, vilket gjorde att vi inte lyckades hålla samma press.
Även om de nu kom närmare mål fortsatte de att lyfta in bollar mot vårt mål. Stefan var dock hur säker som helst även nu när skotten kom från kortare avstånd. Våra kontringar blev allt mer sällsynta. Men Larsson fick ett drömläge halvvägs in i halvleken. Helt frispelad haltade han så fort han bara kunde för att hinna först på bollen. Han kom ett par tiondelar för sent, och Friscos målvakt kunde rädda. En frisk Larsson skulle gjort mål i det läget. Nu haltade han av planen i stället.
- Det var så nära, sa han besviket och måttade ett par centimeter med fingrarna. Sedan tillade han:
- Men nu får det vara nog. Knät håller inte. Jag har spelat färdigt för i år.
Mål blev det ett par minuter senare. Johan byttes in som yttermittfältare men såg att det var kontring på gång och sprang rakt mot mål. Gustav Risinger gjorde hela förarbetet och frispelade Johan till höger i straffområdet. Johan lade över bollen på vänsterfoten och rullade den löst vid sidan om Friscos utrusande målvakt. Det var inget hårt och distinkt avslut, men det var Kabelledning med 2-1 med en dryg kvart kvar att spela. Målet blev en injektion för oss och någon minut senare borde det varit 3-1. Det var vår andra haltande spelare, Niklas, som fick ett drömläge. För framspelningen stod Holmesten som med en blixtrande tvåfotare först tog sig mellan två motspelare och sedan frispelade Niklas till höger. Nicke laddade allt vad han kunde. Det hårda skottet gick dock en halvmeter över. Även Ådahl fick ett bra läge att utöka vår ledning. På en fin inläggsfrispark tog Ådahl hand om andrabollen. Medan han sökte skottläge blev han upphakad vid ett par tillfällen. Hade vi inte redan haft en straff skulle säkerligen domaren blåst. Nu blev det farligt ändå eftersom skottet studsade omkring som en flipperkula nära Friscos mållinje. Oftast var dock bollen utanför vårt straffområde. Stefan tog allt ända till den 86:e minuten. Då hängde inte mittfältet med i en löpning, och en Friscospelare fick bra träff på volley från nära håll. Det var kvitterat till 2-2, och även om vi hade haft lägen till 3-1 var det svårt att protestera mot det rättvisa i det oavgjorda resultatet. Faktum var att den enda målchansen under återstående tid fick vi på en inläggsfrispark, där Knubbe avslutade från nära håll med skott utanför.
När slutsignalen gick var vi nöjda, och Frisco var imponerade.
- Det var rättvist med oavgjort. Ni kontrade vasst och spelade ett stabilt försvarsspel där ni tvingade fram misstag från vår sida, sa Friscos lagledare. Johan avgjorde Sniken-kabelligan genom sina två mål. Han leder på nio mot Henrikssons sex med bara en match kvar att spela. För inte kan väl Henriksson göra fyra mål på Hol? Senast en Kabelspelare öste in mål på ett liknande sätt i en division VI-match var hösten 1997 - den osannolika matchen mot Vänga där lojale men totalt talanglöse Mats Dahlqvist satte fyra baljor. Noterbart att Micke Johansson fick sitt första gula kort i Kabeltröjan. Det var dessutom Mickes första varning någonsin.
Noterbart också att Gustav Risingers föräldrar utgjorde Kabels enda supportrar kring Katebovallen. Stefans föräldrar hade naturligtvis också tänkt se matchen, men körde vilse och missade för första gången en Kabelmatch där sonen var med.

FC Kabel Åttio - Hols IF 1-2 (0-0), 4 okt 15.00

Mål: 0-1 (78) Cristoffer Carlsson, 0-2 (89) Cristian Jost (straff), 1-2 (90) Olle Rydsjö (Johan Rydén).

Kabels lag: Stefan Persson - Rasmus Svensson, Henrik Malm, Freddy Zielinski - Gustav Jullander, Henrik Ådahl, Olle Rydsjö, Mikael Johansson, Micke Martinsson - Johan Rydén, Magnus Henriksson
Avbytare: Viktor Svenkvist, Joakim Pantzar och Jakob Uddling.
Utvisningar:
Varningar: Viktor Svenkvist
Bäste kabel: Stefan Persson och Henrik Ådahl.

Kommentar: Säsongen 2003 avslutades med samma visa som vi hört gång på gång under året - det blev en ny hedersam förlust.
En av Marcus många släktingar hemma i Småland fyllde år, så han tackade nej. I övrigt klarade vi oss utan återbud så när som på Knubbe, Gustav Risinger och Andreas Larsson.
Förra gången vi mötte Hol hade vi inte ett enda genomtänkt anfall under hela första halvlek. Den här gången blev matchbilden helt annorlunda.
Ådahl fick chansen på mittfältet och låg bakom en hel del konstruktivt. Faktum var att vi förde spelet halvleken i genom.
Hol fick dock en guldchans redan på sin första riktiga framstöt efter cirka tio minuter. Då gick Ådahl hårt in i en duell och domaren Blagoj Dimov pekade på straffpunkten. Det var ingen solklar straff, men sannolikt hade förseelsen givit frispark ute på planen och då var ju inte domslutet helt fel ändå. Det spelade inte så stor roll emellertid eftersom Hols straffskytt placerade bollen utanför målburen.
Halvlekens två bästa lägen därefter hade vi. Först var det Johan som i en fyra mot tre-situation fick hjälp av lagkompisar att dra isär Hols försvar. Det bildades en gata i mitten i vilken Johan gick själv. Han blev lite överraskad över hur fri han blev och fick bollen lite för långt ifrån sig när han kom in i straffområdet. Hans tåpajare kunde därför räddas genom en fotparad från Hols målvakt. Även nästa kanonchans var ett friläge. Nu var det Ådahl som frispelades till vänster i straffområdet. Även Ådahl verkade överraskad över hur ensam han blev och lyckades träffa Hols målvakt med skottet.
Ett tredje bra läge blev inte mer än ett läge. På ett vänsterinlägg nådde Johan högst med huvudet och skarvade bollen perfekt till Micke M som var helt fri i bortre delen av straffområdet. Mickes mottagning blev dock så dålig och felriktad att Hols försvar hann avvärja innan det ens blev något skott. Efter paus ändrades matchbilden. Nu var det i stället Hol som hade mest boll. De befann sig ofta utanför vårt straffområde, dock utan att komma till speciellt farliga avslut.
Med 20 minuter kvar kom situationen som svängde matchen i vår fördel igen. Deras nummer 6, Henrik Karlsson, hade gått in vårdslöst i flera dueller och när han drog i Olle efter 70 minuter hade han gott och väl tjänat ihop till att få se rött. Med en man mer på planen fick vi tillbaka kommandot. Vi skulle dock falla på en kombination av eget grepp och en skicklig prestation.
Efter en egen vänsterhörna tappade vi bollen långt ute på vår vänsterkant i höjd med deras straffområdeslinje. En av deras spelare sprang med bollen, ensam mot tre kablar, över hela planen ända ner till vår kortlinje där han lyckades hitta en fristående medspelare i luckan mellan tre kablar. Mycket bra gjort av Holspelaren som avgjorde matchen med sin uppoffrande löpning. Mindre bra försvarat av oss. Vi kunde stoppat kontringen genom att ta en så kallad rutinerad frispark. Både Jocke Pantzar och Olle hade chansen att kliva in i dueller och skicka Holspelaren av planen redan på deras planhalva. Båda kablarna avvaktade och blev ifrånsprungna. Med bara drygt tio minuter kvar och en man mer öste vi på framåt. Rasmus tog plats i anfallet som targetplayer, och vi kom fram till ett par halvchanser att kvittera.
På en kontring i slutminuterna fick vi ny straff emot oss. Det var inte mycket att säga om den här gången, och nu gick bollen också i mål.
0-2 och bara en minut kvar. På den minuten hann vi reducera. Johan kom runt till höger och inlägget nådde via en Holförsvarares huvud fram till Olle, som stötte in bollen.
Någon kvitteringschans fick vi inte, och säsongen hade avslutats med en ny hedersam förlust mot ett topplag. Därmed slutade vi på tionde plats i tabellen. Klart sämre än förväntat.
Det som kändes hårt var att vi med en poäng till hade klättrat två placeringar till åttonde plats. Och om vi hade hållit undan eller avgjort på matchens sista anfall och därmed besegrat Bosna skulle vi även passerat dem och således slutat sjua. Nu blev vi tia. Det mest positiva med det är att det är en placering som vi skall ha goda möjligheter att förbättra nästa år.

© Johan Rydén & Henrik Malm 2003